När det gäller att hantera åtkomst och säkerhet i SQL Server eller Azure SQL Databas är det viktigt att förstå strukturen för användarbehörigheter och hur man effektivt konfigurerar säkerhetsprinciper. Säkerhetsprinciper i SQL Server är enheter som kan begära åtkomst till resurser, och dessa resurser delas upp i tre områden: server, databas och schema. Användarkonton, både på servernivå och databasenivå, spelar en central roll i detta sammanhang.

För att skapa administratörskonton för SQL Server kan man använda ett gruppidentitet för att förenkla hanteringen av åtkomst när personalförändringar sker. Det är en rekommenderad praxis eftersom det undviker behovet av att ständigt justera konton för att anpassa dem till förändrade personalbehov. Detta gäller oavsett om SQL Server körs lokalt eller på Azure.

Vid installationen av en SQL Server i en miljö som använder Active Directory för autentisering, måste det först skapas en Active Directory-infrastruktur. Detta innebär att en Windows Server måste installeras och konfigureras som en domänkontrollant. Domänkontrollanter lagrar användarkontoinformation och tillhandahåller autentisering och auktorisationstjänster för Windows-operativsystem och applikationer, däribland SQL Server. Vid installationen av SQL Server ges administratören möjlighet att välja mellan Windows-autentisering och Mixed Mode. Valet av Windows-autentisering stänger av SQL Servers inbyggda autentiseringssystem, medan Mixed Mode stöder både Windows och SQL Server-autentisering. Det finns ingen möjlighet att enbart använda SQL Server-autentisering, eftersom alla användare måste logga in i Windows, även om de inte behöver tillgång till SQL Server eller dess databaser.

En annan aspekt av säkerhet i SQL Server är skapandet av användarkonton. För att skapa ett användarkonto för SQL Databas eller SQL Managed Instance med hjälp av Microsoft Entra-identiteter måste administratören komma åt masterdatabasen och använda T-SQL-kommandot CREATE LOGIN. Detta skapar ett SQL-inloggningskonto från Entra-användarens uppgifter i en extern domän, till exempel "[email protected]". Om användarnamnet inte exakt matchar det visningsnamn som är associerat med Entra-identiteten, kan administratören ange ett objekt-ID för att skapa en SQL-inloggning.

På servernivå är en säkerhetsprincip en "inloggning", medan på databasenivå är en "användare" den huvudsakliga säkerhetsprincipen. För att en användare ska kunna arbeta med en databas måste inloggningen mappas till användarkontot på databasenivå. Administratören använder T-SQL-kommandot CREATE USER för att skapa ett användarkonto på databasenivå, där inloggningen kopplas till användaren.

En annan viktig aspekt är användningen av roller i SQL. Rollbaserad säkerhet är ett vanligt sätt att hantera åtkomst. Genom att skapa roller och tilldela dem specifika behörigheter, kan administratörer effektivt hantera åtkomst utan att behöva ge individuella behörigheter till varje användare. Roller fungerar som säkerhetsgrupper, och när en användare tilldelas en roll, ärver de alla behörigheter som är kopplade till den rollen. Detta gör det mycket enklare att hantera användarbehörigheter på ett effektivt sätt. För SQL Server och Azure SQL Managed Instance kan administratörer skapa både server- och databaseroller, men på Azure SQL Databas kan endast databaseroller användas.

Det finns fördefinierade roller i en SQL-databas som innehåller vanliga behörigheter som att läsa eller skriva till alla tabeller och vyer. Förutom de fördefinierade rollerna kan administratörer skapa anpassade roller för att ge specifika behörigheter till användare. Till exempel kan en administratör skapa en roll som enbart tillåter användare att läsa data från en specifik schema och sedan lägga till användare till denna roll.

Det är viktigt att påpeka att rollen "db_accessadmin" tillåter skapandet av nya användare i databasen, medan "db_backupoperator" ger användaren rätt att utföra säkerhetskopior. Det är också värt att nämna att vissa roller, som "db_securityadmin", tillåter användare att bevilja andra användare behörigheter. Genom att korrekt konfigurera dessa roller kan man effektivisera hanteringen av behörigheter och säkerställa att endast auktoriserade användare får tillgång till känsliga data.

För att skapa en anpassad roll och tilldela behörigheter i en SQL-databas, använder administratörer T-SQL-kommandot CREATE ROLE, följt av GRANT- och ALTER ROLE-kommandon för att ge användare de nödvändiga rättigheterna. Detta gör att administratörer kan hantera säkerheten på en detaljerad nivå och anpassa roller efter behov.

När det gäller användning av Entra-identiteter, bör man också förstå hur dessa skiljer sig från traditionella Windows-autentiseringar och varför det kan vara en fördel att använda externa autentiseringstjänster för att hantera åtkomst till både Azure SQL och lokala SQL Server-installationer. Det är viktigt att hantera dessa autentiseringstjänster korrekt, då en felaktig konfiguration kan leda till säkerhetsrisker, såsom otillbörlig åtkomst till känsliga system eller data.

Hur kan automatiserade uppgifter och varningar effektivisera hantering av databaser i Azure?

I Azure-miljön finns flera sätt att automatisera och hantera SQL-databaser, och ett av de mest kraftfulla verktygen för att göra detta är användningen av runbooks och elastic jobs. Dessa verktyg tillåter administratörer att utföra uppgifter automatiskt, vilket sparar tid och säkerställer att databashanteringen blir både effektiv och konsekvent. Runbooks i Azure tillhandahåller en plattform där administratörer kan skriva och köra PowerShell-skript för att automatisera rutinuppgifter. När koden är skriven kan användaren köra den i en sandlåda genom att klicka på "Testa"-knappen för att verifiera att skriptet fungerar korrekt innan det publiceras och körs på riktigt.

En av de största fördelarna med runbooks är deras förmåga att skapa och hantera varningar och notifikationer. Administratörer kan konfigurera varningar som skickas ut när vissa villkor är uppfyllda, som när en uppgift lyckas, misslyckas eller genererar specifika felmeddelanden. Genom att använda den inbyggda funktionen för varningar kan man snabbt få information om eventuella problem med automatiserade uppgifter, vilket minimerar risken för driftstopp.

För att skapa en varning för ett automatiserat konto, navigerar administratören till Alert rules i Azure-portalen och skapar en ny regel som definierar vilken signal som ska utlösa varningen. Det kan till exempel vara en misslyckad automationstjänst, vilket kan vara en avgörande signal för att omedelbart vidta åtgärder. Den här typen av varningar är särskilt användbara för att snabbt åtgärda problem innan de får allvarliga konsekvenser för databassystemets funktion.

Men även om automationen gör det enklare att hantera uppgifter, kan tekniska problem ibland uppstå. När ett fel inträffar under körningen av ett runbook, måste administratören felsöka och identifiera orsaken. Vanliga felsökningssteg inkluderar att verifiera att alla nödvändiga PowerShell-moduler är importerade korrekt, att alla moduler kör rätt versioner, och att körningen av scriptet på en lokal maskin inte resulterar i några problem. Det är också viktigt att granska aktivitetsloggar och konfigurera runbooks för att logga detaljerade händelser och framsteg så att varje steg i jobben kan granskas.

Azure ger även en lösning för att automatisera massdistribution av SQL-deployment via verktyg som ARM-mallar, Bicep-skript och template specs. Administratörer kan genom dessa verktyg skicka ut mallar för distribution i hela organisationen, vilket säkerställer enhetlig konfiguration. Men för att undvika att användare modifierar mallarna innan deployment kan template specs användas. Dessa kontrollerar tillgången på mallarna och ger endast rätt att distribuera utan att ändra på dem.

I samband med den här typen av automatisering är det också viktigt att förstå skillnaden mellan två kritiska koncept: High Availability (HA) och Disaster Recovery (DR). Beroende på organisationens behov kan lösningarna för dessa begrepp variera. Grundläggande HA-lösningar kan bestå av regelbundna säkerhetskopior, medan mer avancerade lösningar kan involvera redundanta servrar, datacenter eller regioner. För att säkerställa att systemen återhämtar sig snabbt efter en incident är det nödvändigt att noggrant planera och testa sina HA/DR-strategier utifrån både Recovery Point Objective (RPO) och Recovery Time Objective (RTO).

En annan viktig aspekt av automatisering och hantering av databaser är att förstå hur man effektivt konfigurerar och utför säkerhetskopiering och återställning av databaser. Genom att definiera rätt återställningstider och säkerställa att databasen kan återställas snabbt vid ett haveri, garanteras hög tillgänglighet och minimal driftstopp. Säkerhetskopiering är en central del av både HA och DR och måste integreras på ett sätt som gör återställning så smidig som möjligt när systemet drabbas av problem.

Förutom dessa tekniska lösningar är det också viktigt att skapa en kultur av proaktivitet och systematiskt felhantering. Genom att implementera effektiva varningssystem och automatiserade processer kan problem identifieras och åtgärdas innan de påverkar verksamhetens kontinuitet. Att bygga ett robust system för felhantering och att kunna agera snabbt på larm och varningar ger administratörer möjligheten att hålla systemen i drift även vid oförutsedda händelser.

Hur man säkerställer återställbarhet och hög tillgänglighet för SQL-databaser i Azure

För att säkerställa att SQL-databaser förblir tillgängliga och återställbara, särskilt i en molnmiljö som Azure, är det avgörande att konfigurera rätt återställnings- och backupstrategier. Återställning till en specifik tidpunkt, hög tillgänglighet (HA) och katastrofåterställning (DR) är alla funktioner som spelar en avgörande roll för databasadministratörer. Azure SQL Database och Azure SQL Managed Instance erbjuder olika lösningar för att hantera dessa behov.

När en administratör ändrar återställningsmodellen från SIMPLE till FULL i SQL Server, aktiveras en ny typ av backupjobb: transaktionsloggbackuper. Med transaktionsloggbackuper kan administratörer återställa en databas till en exakt tidpunkt, vilket inte är möjligt med fullständiga backuper. Detta är en viktig funktion för att minimera dataförlust vid återställning. I SSMS (SQL Server Management Studio) kan administratörer välja vilken backup de vill återställa från genom att använda alternativet "Restore to" på den allmänna sidan. Detta är särskilt användbart när flera backupjobb existerar för samma databas, där varje transaktionsloggbackup representerar ett specifikt ögonblick i tiden.

När man skapar en återställningsjobb i SSMS kan administratören öppna Backup Timeline-fönstret för att få en visuell representation av backupjobben. Här visas varje backuptyp med hjälp av olika former, och administratören kan justera intervallet för att välja en specifik backup för återställning. I Azure SQL Database och Azure SQL Managed Instance innebär återställning att skapa en ny databas på servern, och administratören kan välja en exakt tidpunkt för återställning genom att använda Azure-portalen.

För de organisationer som behöver behålla backuper under längre perioder, t.ex. för att följa juridiska eller kontraktuella krav, erbjuder Azure SQL Database och Azure SQL Managed Instance en långsiktig backupretentionspolicy (LTR). LTR tillåter lagring av veckovisa, månatliga och årliga backuper i upp till 10 år. Administratören kan enkelt ändra dessa inställningar via portalen och välja hur länge varje backup ska behållas.

Förutom att använda portalen kan administratörer även utföra backup och återställning via T-SQL-kommandon. T-SQL ger en flexibel lösning för att både säkerhetskopiera och återställa databaser till olika destinationer, till exempel en lokal disk eller till Azure blob storage. När en databas har säkerhetskopierats till en URL kan administratören återställa den från samma plats genom att autentisera med Azure och välja den specifika backupen som ska återställas.

När det gäller att säkerställa hög tillgänglighet (HA) och katastrofåterställning (DR) erbjuder Azure flera alternativ. En av de mest kraftfulla lösningarna är aktiv geo-replikering, som skapar en sekundär replika av databasen i en annan geografisk region. Detta säkerställer att databasen förblir tillgänglig även om en större katastrof inträffar i den primära regionen. Det är viktigt att notera att aktiv geo-replikering är tillgänglig i Azure SQL Database men inte i Azure SQL Managed Instance, där auto failover-grupper erbjuder en alternativ lösning.

För organisationer som använder SQL Server på virtuella maskiner i Azure, finns det också möjlighet att konfigurera Always On Availability Groups. Denna funktion ger hög tillgänglighet och katastrofåterställning för SQL Server på ett företagsomfattande sätt. Genom att lägga till databaser i en Always On-grupp blir dessa tillgänglighetsdatabaser, och de kan failoveras om det primära systemet går ned. Med dessa lösningar kan administratören säkerställa kontinuerlig drift och en effektiv återställningsplan även vid kritiska situationer.

Att hantera och säkerställa tillgången till databaser kräver inte bara förståelse för de tekniska lösningarna, utan också att man tar hänsyn till specifika affärsbehov och regulatoriska krav. När det gäller långsiktig backupretention är det särskilt viktigt att noggrant konfigurera och testa dessa inställningar för att säkerställa att backuper lagras på ett korrekt sätt och är tillgängliga för framtida återställningar. Att implementera effektiva HA/DR-lösningar för SQL Server i Azure gör det möjligt för organisationer att hantera även de mest utmanande situationerna och minimera riskerna för dataförlust och driftstopp.