Den slumpmässiga sökmetoden används effektivt inom optimering för att hitta lösningar när andra metoder kan misslyckas eller vara för komplicerade. En av de största fördelarna med denna metod är dess förmåga att söka genom ett stort och komplext parameterutrymme för att hitta tillfredsställande resultat med en hög sannolikhet. Det har visat sig att om antalet försök överstiger 1 000, så överstiger sannolikheten för att hitta tillfredsställande resultat 99 %, förutsatt att punkterna i sökningen är slumpmässigt valda. Detta innebär att den specifika metoden kan tillämpas på system där målvariablerna inte nödvändigtvis följer en enkel funktion och där det finns flera lokala toppar i den objektiva funktionen.

En viktig aspekt av denna metod är att om den objektiva funktionen är multimodal, det vill säga om den har flera lokala maxima, kan denna metod fortfarande effektivt hitta den globala optima genom att identifiera de generella regionerna där dessa toppar kan finnas. När den globala optima är lokaliserad, kan andra optimeringsmetoder användas för att exakt bestämma denna optimala punkt. När vi tillämpar denna metod på stabilitetsproblem i system, kan den användas för att hitta de kritiska parametrar där systemet riskerar att bli instabilt. Om inga sådana parametrar hittas genom ett antal optimeringsiterationer, är det inte möjligt att med 100 % säkerhet bekräfta att systemet är stabilt, men metoden ger oss ett högt mått av förtroende för stabiliteten, vilket gör att vi kan fatta beslut baserat på statistiska metoder.

För att definiera systemets stabilitetskonfidens, till exempel, övervägs det samlade intervallet av parametrarna ksp,ksi,ksdks_p, ks_i, ks_d i tre dimensioner. Genom att ta prover och använda de uppmätta punkterna, där andelen pp av området där den verkliga delen av egenvärdet Re(s)Re(s) är större än noll, definieras systemets stabilitetskonfidens som u=P(f)=1pnu = P(f) = 1 - pn. Detta ger en statistisk metod för att bestämma systemets stabilitet med hög precision, även när den exakta positionen för stabilitet inte är känd från början.

Vid användning av den slumpmässiga sökmetoden kan vi behöva anta att det finns ett XX där Re(s)>0Re(s) > 0. För att verifiera denna hypotes, genomförs upprepade provtagningar av punkter i närheten av varandra, vilket minskar risken för felaktiga beslut. Om vi upptäcker att maximala Re(s)Re(s) är mindre än noll i de första proverna, kan vi fokusera på specifika områden där vi förväntar oss att hitta en lösning, vilket ökar chansen att hitta en giltig punkt. För att säkerställa en tillräcklig hög stabilitetskonfidens behövs ytterligare prover nära de tidigare identifierade punkterna, vilket gör metoden mer tillförlitlig och exakt.

Det är också viktigt att beakta att den slumpmässiga sökmetoden inte enbart är beroende av att hitta en exakt lösning för varje punkt, utan istället strävar efter att ge en uppskattning som är tillräcklig för att fatta beslut om systemets stabilitet. I de flesta fall är den största faktorn som påverkar systemets stabilitet värdet av kspks_p, medan effekten av ksiks_i och ksdks_d är betydligt mindre. Därför kan variationer i dessa parametrar justera systemets dynamiska prestanda utan att orsaka instabilitet.

När vi har analyserat resultaten och inte hittar några XX-punkter där Re(s)>0Re(s) > 0, kan vi med hög förtroende bekräfta att systemet är stabilt. Detta säkerställer en stabil drift av systemet, vilket är avgörande för robotstyrning och andra tillämpningar där hög precision och pålitlighet är nödvändiga.

Sammantaget är denna metod särskilt användbar när man hanterar komplexa system med många parametrar och variabler som inte enkelt kan lösas genom traditionella metoder. Genom att tillämpa den slumpmässiga sökmetoden kan ingenjörerna säkerställa att systemen förblir stabila, vilket är avgörande för pålitlig och effektiv drift av robotteknik och andra automatiserade system.

Hur induktansavvikelse påverkar flödesobservation och felaktighetsdiagnos i permanenta magnetaktuatorsystem

I tillämpningen av statiska och dynamiska system som använder permanenta magneter i aktuatormekanismer, är det viktigt att förstå de faktorer som påverkar noggrannheten i flödesobservationen och felaktighetsdiagnosen. Ett sådant exempel är det system av fluxobservation som beskrivs genom SM-RFO (Sliding Mode Flux Observer) där induktansen i d- och q-axlar är avgörande för att noggrant kunna beräkna flödet i systemet. I praktiken är det dock en stor utmaning att exakt mäta dessa induktanser, särskilt med tanke på fenomen som magnetmättnad som påverkar systemets precision.

För att förstå de teoretiska och praktiska konsekvenserna måste vi beakta att den faktiska flödeslänken (flux linkage) i ett system kan vara föremål för variationer beroende på externa faktorer, bland annat påverkan från induktansavvikelser. Om induktansen i d- eller q-axeln inte mäts korrekt, leder detta till felaktiga fluxberäkningar och därmed felaktiga resultat i systemets felaktighetsdiagnos. Ett exempel på hur denna dynamik fungerar är när den uppmätta induktansen (Ld_mea eller Lq_mea) inte exakt motsvarar den verkliga induktansen, vilket gör att flödesobservationen inte kan vara exakt.

Vid analysen av ett system som använder SM-RFO kan flödeslänken beskrivas som en funktion av induktansen och observerade fel, vilket kan förenklas enligt den grundläggande formeln som involverar dessa variabler. För att uttrycka detta matematiskt, om vi subtraherar de felaktiga induktansvärdena från de verkliga, resulterar detta i ett beräknat fel i flödeslänken (err_rea-est), som kan uttryckas som en funktion av ändringar i induktansvärdena, särskilt när dessa är felaktiga.

En viktig aspekt är att denna felberäkning inte förblir konstant. När SM-RFO når sitt stabila tillstånd, uppstår specifika relationer mellan det observerade flödet och förändringar i induktansvärdena. Detta innebär att det alltid finns ett minimumfel som är bundet till de uppmätta induktansvärdena, och ju större dessa avvikelser är, desto större blir felet i flödeslänken.

Vid praktiska tillämpningar, som i fallet med en permanentmagnetmaskin (PMSM), blir det tydligt att även små avvikelser i induktansvärdena kan leda till stora förändringar i felberäkningarna. Till exempel, när en maskin arbetar vid en konstant hastighet, men där den d-axiala strömmen inte är noll, blir effekten av induktansvariationer ännu större. Därför är det viktigt att överväga dessa effekter vid utvärderingen av systemets prestanda.

När man tittar på effekten av hastigheten på felaktigheten i flödeslänken, observeras det att högre hastigheter i motorer leder till en större påverkan på flödesobservationens noggrannhet. Detta gäller särskilt när induktansavvikelser är närvarande. För att minimera felaktigheter vid höga hastigheter måste systemet vara tillräckligt känsligt för att justera flödesobservationen baserat på aktuella induktansvärden.

För att ytterligare fördjupa förståelsen kan vi titta på hur dessa felaktigheter kan påverka felaktighetsdiagnosen. I situationer där det finns en mismatch mellan induktansen och det verkliga flödet, kan diagnosen av en demagnetiseringsfelaktighet bli felaktig. Detta problem blir särskilt tydligt när ett felaktigt induktansvärde leder till en överkänslighet i flödesberäkningen, vilket kan leda till felaktig diagnostisering av fel.

När man analyserar effekterna av dessa fel på diagnosmodeller är det viktigt att beakta flera faktorer. Förutom induktansfel är det också viktigt att förstå hur systemets hastighet och strömmar påverkar dessa beräkningar. I många fall, om induktansavvikelsen är liten, kan systemet fortfarande fungera relativt korrekt, men vid större variationer kan felaktighetsdiagnosen bli problematisk. Därför är det avgörande att utveckla metoder som kan kompensera för dessa avvikelser.

Vid utveckling av observerbaserade metoder för felaktighetsdiagnos måste dessa aspekter beaktas, och det krävs sofistikerade tekniker för att minska effekten av induktansavvikelser för att förbättra diagnosens noggrannhet. Detta innebär en kontinuerlig forskning och förbättring av observer-algoritmer och felaktighetsdetekteringsmetoder, där induktansmätningar och flödeslänksjusteringar måste finjusteras för att uppnå högsta möjliga prestanda.