Hur man hanterar bakgrundsskript och servicearbetare i webbläsartillägg

Att skapa webbläsartillägg kräver inte bara förståelse för funktionaliteten som direkt interagerar med användaren utan också en förmåga att hantera bakgrundsskript effektivt. Bakgrundsskript gör det möjligt för tillägg att utföra uppgifter som inte kräver användarinteraktion, men som ändå är avgörande för tilläggets funktion, till exempel att hantera data, övervaka webbsidor eller reagera på händelser i webbläsaren. I denna del av boken fokuserar vi på hur bakgrundsskript fungerar, med särskilt fokus på servicearbetare, och hur utvecklare kan optimera dessa skript för att bibehålla funktionalitet och prestanda i sina tillägg.

En grundläggande skillnad mellan bakgrundsskript i tidigare versioner av tillägg och de som använder Manifest V3 är introduktionen av servicearbetare. Servicearbetare är designade för att vara kortlivade och endast köras när de behövs, vilket gör att webbläsaren kan spara resurser genom att stänga av dem när de inte är aktiva. Denna design kan dock orsaka problem för utvecklare som behöver att bakgrundsskriptet förblir aktivt under längre perioder. Trots detta finns det vissa strategier som kan förlänga servicearbetarens livslängd och säkerställa att bakgrundsskriptet fungerar effektivt.

När utvecklare vill utföra kod vid specifika tillfällen, såsom när ett tillägg installeras eller uppdateras, kan de använda händelsen chrome.runtime.onInstalled. Denna händelse gör det möjligt att särskilja mellan olika typer av installationer eller uppdateringar, vilket hjälper utvecklare att anpassa sin kod beroende på om tillägget är nyinstallerat, om webbläsaren har uppdaterats, eller om ett delat modul har uppdaterats.

Men en av de mest utmanande aspekterna av att arbeta med bakgrundsskript i Manifest V3 är hanteringen av servicearbetarens livslängd. Eftersom servicearbetare stängs av när de inte är aktiva, kan detta leda till att pågående nätverksbegärningar avbryts eller att tilläggets interna tillstånd går förlorat. Därför kan det vara avgörande för vissa tillägg att säkerställa att deras servicearbetare förblir aktiv så länge som möjligt.

För att förlänga en servicearbetares livslängd, kan utvecklare implementera strategier som kontinuerligt återställer servicearbetarens "time-to-live" (TTL). Detta innebär att, genom att skapa en mekanism som periodiskt triggar aktivitet inom servicearbetaren, kan man hålla den aktiv tills det att dess arbete är slutfört. Ett exempel på detta är att använda chrome.runtime.getPlatformInfo, som enligt Chrome-dokumentationen kan användas för att återställa TTL-timern och hålla servicearbetaren vid liv genom att skapa en åtgärd var 20:e sekund.

För utvecklare som vill använda en sådan strategi är det viktigt att förstå att även om inga officiella lösningar finns för att tvinga fram servicearbetarens permanenta livslängd, finns det ändå lösningar som kan hålla en servicearbetare aktiv genom att simulera aktivitet under den tidsperiod som webbläsaren tillåter. Detta kan vara särskilt användbart för tillägg som utför långvariga operationer eller måste hålla nätverksförfrågningar öppna under en längre tidsperiod.

Det är också värt att notera att även om servicearbetare erbjuder fördelar i form av resurseffektivitet, innebär deras tillfälliga natur också en ökad komplexitet för utvecklare som vill skapa stabila och långlivade bakgrundsprocesser. Att förstå de underliggande mekanismerna för hur och när servicearbetare stängs av är en viktig aspekt av utvecklingen av tillägg.

För att effektivt hantera bakgrundsskript och servicearbetare i webbläsartillägg är det avgörande att hålla sig uppdaterad om nya förändringar i webbläsarteknologi och att förstå hur dessa förändringar påverkar hur tilläggsarkitektur och funktioner implementeras. Dessutom bör utvecklare testa sina tillägg noggrant i olika miljöer för att säkerställa att funktionaliteten bibehålls även under längre användarsessioner eller vid webbläsaruppdateringar.

Hur man hanterar innehållsskript och deras utmaningar i webbläsartillägg

När man utvecklar innehållsskript för webbläsartillägg, är det viktigt att förstå att dessa skript interagerar med externa webbplatser, vilket innebär att de är beroende av strukturen och selektorerna på den aktuella sidan. Detta skapar en potentiell problematik om den externa webbplatsen ändrar sin struktur, då skripten som anpassats för den tidigare strukturen kan sluta fungera. Ett exempel på detta kan ses när ett skript använder selektorer definierade av en webbplats för att identifiera element som ska interageras med. Om dessa selektorer ändras, bryts skriptet. Därför måste innehållsskript skrivas med denna sårbarhet i åtanke.

När det gäller hantering av stil och CSS är det vanligt att använda en teknik som innebär att man renderar sitt widget i en skuggdomän (shadow DOM). Skuggdomänen gör att widgetens HTML och CSS blir helt isolerade från den övergripande sidans CSS, vilket förhindrar att sidans stil påverkar widgetens utseende. Detta är särskilt användbart om man utvecklar en komponent som måste behålla sitt egna utseende och inte bli påverkad av sidans globala stilar. För att injicera CSS i denna domän används en särskild metod för att hämta och applicera CSS-filer till skuggdomänen, vilket gör att stilarna är helt avskilda.

En annan aspekt av innehållsskripten är användningen av JavaScript-moduler och hur dessa hanteras i webbläsartillägg. I många moderna webbutvecklingsprojekt används moduler och import-syntaxen flitigt för att organisera och dela upp koden. Innehållsskript i webbläsartillägg kan dock inte använda statiska importer direkt, vilket gör det nödvändigt att hitta alternativa lösningar. Ett sätt att hantera detta på är genom att använda dynamiska importer. Dynamiska importer gör det möjligt att ladda externa moduler när det behövs utan att behöva använda statiska import-satser.

För att göra användning av moduler i ett innehållsskript kan man använda en teknik som involverar att skapa ett dynamiskt import-kommando, vilket gör att en extern JavaScript-modul kan laddas vid körning. Detta skapar en liten nätverksfördröjning när modulen laddas, men för webbläsartillägg är denna fördröjning oftast försumbar. För att underlätta användningen av sådana moduler måste dessa moduler specificeras i tilläggets manifestfil som "web_accessible_resources". På så sätt kan dessa externa moduler vara åtkomliga och laddas vid behov.

Det är också möjligt att använda dynamiskt skapade <script>-taggar för att ladda externa JavaScript-filer, vilket ger utvecklaren möjlighet att flexibelt ladda och köra kod på olika delar av sidan utan att behöva ladda hela skriptet på en gång. Denna teknik kan användas för att optimera prestanda och minska initial laddningstid.

När man utvecklar innehållsskript för webbläsartillägg bör man inte bara ta hänsyn till tekniska aspekter som händelsehantering och modulhantering utan även till hur dessa skript samverkar med externa webbplatsers struktur och stilar. Skriptens robusthet och flexibilitet är avgörande för att undvika att de bryts vid förändringar på webbplatsen och för att säkerställa att användarupplevelsen förblir intakt trots olika förändringar på sidorna.

Det är också viktigt att beakta säkerhet och prestanda när man använder dessa tekniker. Innehållsskript bör inte bara vara funktionella utan också optimerade för att inte orsaka onödig belastning på webbläsaren eller webbplatsen.

Hur man skapar en enkel Notepad-tillägg för webbläsare med användning av WebExtension-APIer

Först och främst kommer vi att beskriva själva designen av tillägget, för att sedan gå in på detalj i varje komponent och dess funktion. Vårt mål är att skapa en enkel, funktionell och lättförståelig lösning för användaren som gör det möjligt att skriva och redigera anteckningar, samt spara dem via kontextmenyer i webbläsaren.

Design och funktionalitet

Notepad-tillägget vi bygger består av två huvudkomponenter: popup-gränssnittet och bakgrundsskriptet. Popup-fönstret tillhandahåller en enkel användargränssnitt där användaren kan skriva och radera anteckningar. När en anteckning sparas, visas den i en rullbar lista i popup-fönstret. Bakgrundsskriptet hanterar kontextmenyerna, vilket gör det möjligt för användaren att spara text eller webbsida direkt från en högers klick.

Den andra centrala komponenten är contextMenus-API:t, som gör det möjligt att lägga till anpassade alternativ i webbläsarens högerklicksmeny. Genom att använda detta API kan vi skapa alternativ för att spara markerad text eller en URL från en webbsida direkt i notepad-tillägget. När användaren klickar på ett av dessa alternativ, skickar bakgrundsskriptet den valda texten eller URL:en till lagringssystemet för vidare hantering.

Förvaring och synkronisering

Notepad-tillägget använder en enkel nyckel-värde-lagring för att hålla reda på användarens anteckningar. Dessa lagras som en lista av strängar under en enda nyckel i chrome.storage.local. Varje gång en användare lägger till eller tar bort en anteckning, läses hela listan in, uppdateras i minnet och skrivs tillbaka till lagringen. Även om denna lösning innebär att hela listan skrivs om vid varje uppdatering, är det en acceptabel kompromiss med tanke på att antalet anteckningar som hanteras är relativt litet och förändras inte så ofta.

Popup-fönstret använder en händelselyssnare som reagerar på förändringar i lagringen. När lagrad data ändras, omrenderas listan med anteckningar i popup-fönstret för att återspegla de senaste ändringarna. Denna enkla metod gör det lätt att synkronisera mellan komponenterna utan att behöva hålla reda på för mycket statusinformation.

Kontexthantering och användarinteraktion

För att förbättra användarupplevelsen läggs kontextmenyer till genom chrome.contextMenus-API:t. Detta API gör att vi kan definiera specifika alternativ beroende på användarens interaktion med webbsidan. I vårt fall lägger vi till två alternativ: ett för att spara markerad text och ett för att spara den aktuella webbsidans URL. När användaren väljer ett av alternativen, skickas informationen till bakgrundsskriptet som sedan bearbetar och lagrar anteckningen.

Implementation

För att skapa tillägget börjar vi med att definiera en manifest.json-fil som deklarerar de nödvändiga rättigheterna för användning av lagring och kontextmenyer, samt länkar till bakgrundsskript och popup. Här är en exempelmanifest:

json
Copy code
{

  "manifest_version": 3,
  "name": "Notepad",
  "version": "0.0.1",
  "permissions": ["storage", "contextMenus"],
  "background": {
    "service_worker": "background.js",
    "type": "module"
  },
  "action": {
    "default_popup": "popup.html"
  }
}

I bakgrundsskriptet skapar vi funktionalitet för att registrera kontextmenyer när tillägget installeras. Vi använder chrome.runtime.onInstalled för att säkerställa att dessa menyer skapas enbart vid installation:

js
Copy code
chrome.runtime.onInstalled.addListener(() => {
  chrome.contextMenus.create({
    id: "saveSelection",
    title: "Spara markerad text till Notepad",
    contexts: ["selection"]
  });
  chrome.contextMenus.create({
    id: "savePageUrl",
    title: "Spara URL från sidan till Notepad",
    contexts: ["page"]
  });
});

I popup-fönstret skapar vi funktioner för att lägga till, ta bort och visa anteckningar. När användaren sparar en anteckning, uppdateras listan över sparade anteckningar dynamiskt genom att lyssna på förändringar i lagringen:

js
Copy code
chrome.storage.local.get(["notes"], (res) => {

  const notes = res["notes"] || [];
  notes.push(text);
  chrome.storage.local.set({ "notes": notes });
});

Viktiga överväganden och tips

När du skapar sådana här tillägg är det viktigt att tänka på användarupplevelsen och säkerställa att alla funktioner är enkla att använda och förstå. För att hålla gränssnittet rent och användbart bör endast de mest nödvändiga funktionerna inkluderas. Att använda chrome.storage.local är en praktisk lösning för att hålla anteckningarna persistent, men om du planerar att synkronisera anteckningarna över olika enheter kan det vara bra att överväga att använda en molntjänst eller andra mer avancerade API:er för lagring.