En central fråga inom vetenskaplig metod är hur teorier kan testas och falsifieras när de bygger på antaganden som ofta förblir dolda. I den vetenskapliga diskussionen om falsifikation, framförallt i Popper's arbete, har det funnits en tendens att se teorier som antingen bekräftade eller motbevisade genom empiriska tester. Men detta sätt att tänka förutsätter att alla villkor för tester är kända och kontrollerade. I verkligheten är det ofta mycket svårare att identifiera vilka specifika delar av en teori som kan förklara ett resultat, vilket gör falsifikation problematisk.

Falsifikationen, som Popper föreslog, är inte en enkel process. Enligt Caldwell (1991) är detta särskilt tydligt inom de sociala vetenskaperna, där det inte alltid är möjligt att strikt pröva en teori genom empiriska tester. En betydande svårighet är att vetenskapliga teorier ofta innehåller många osynliga antaganden. För att förstå om en teori verkligen är falsifierad måste man först identifiera och validera dessa antaganden, vilket inte alltid är möjligt. Detta gäller inte bara naturvetenskaper, utan även sociala system som påverkas av många komplexa och öppna faktorer.

En annan svårighet är det som kallas för öppna system, där det finns flera mekanismer som kan påverka resultatet. Detta gör det utmanande att isolera en enskild orsak och testa den. Fenomen som ofta betraktas som "felaktiga" eller "anomalier" kan ibland förklaras bort genom att hävda att externa faktorer spelar in, vilket gör att teorins kärna förblir intakt.

Denna situation leder till att vetenskapliga resultat inte nödvändigtvis bekräftar eller falsifierar en teori utan istället kan användas för att upprätthålla en teori genom att modifiera de underliggande antagandena. Neurath (2004) framhöll detta problem när han diskuterade användningen av så kallade "auxiliära hypoteser" för att försvara ett teoretiskt system. Dessa tilläggshypoteser kan bli ett sätt att skydda en teori mot empiriska resultat som annars skulle kunna vara problematiska. På så sätt blir vetenskapliga teorier ofta mer motståndskraftiga mot falsifikation än vad som tidigare antogs.

Enligt Hempel (1988), efter att ha kämpat med de deduktiv-nomologiska modellerna i flera decennier, började han och Popper inse att det inte fanns något sätt att formulera ett exakt "villkor" som skulle kunna eliminera alla störande faktorer i en vetenskaplig undersökning. Därför kan observationer som verkar motbevisa en teori alltid anpassas för att passa teorin, vilket gör att en forskare aldrig kan tvingas att förkasta en teori enbart baserat på empiriska bevis.

Trots dessa problem som diskuterades av Neurath och andra, var det en fundamental skillnad i hur vetenskapliga påståenden skulle bedömas. Neurath förespråkade en konventionell syn på vetenskap, där vetenskapliga teorier bedöms genom deras interna koherens och deras förmåga att lösa praktiska problem, snarare än genom deras korrespondens med verkligheten. Vetenskapen, enligt denna syn, ordnas genom konventioner och bör bedömas utifrån funktionella och pragmatiska kriterier.

I slutändan är vetenskap en process av ständig omprövning och reflektion. Forskare är inte enbart drivna av att bekräfta teorier utan också av att förstå vilka antaganden och konventioner som ligger till grund för deras arbete. Vetenskap handlar således om att skapa en sammanhängande system av påståenden som kan motstå motsägelser. Samtidigt måste forskare vara medvetna om de sociopolitiska och historiska kontexterna som kan påverka vilka teorier som accepteras.

Det är viktigt att förstå att alla vetenskapliga påståenden är provisionala och alltid kan komma att omprövas i ljuset av nya bevis eller genom förändringar i de antaganden som testas. Denna dynamik i vetenskapen är avgörande för att förstå hur teori och empiri samspelar och hur nya idéer kan utvecklas genom kritisk reflektion och metodologisk medvetenhet.

Hur institutioner och sociala normer påverkar ekonomiskt beteende och etiska val

Ekonomi handlar inte bara om marknader och kapitalflöden, utan om de sociala och institutionella strukturer som omger oss. I en värld där marknader är bara en del av det bredare ekonomiska sammanhanget, blir det uppenbart att den traditionella synen på ekonomin som en plats där individens val är det enda som styr, är alltför begränsad. Ekonomiska analyser bör omfatta en mängd olika institutioner som säkerställer behovstillfredsställelse och upprätthållandet av ett samhälle. Dessa institutioner – som omfattar konventioner, normer samt formellt sanktionerade regler och föreskrifter – skapar strukturer som i sin tur påverkar och incitamenterar människors beteende.

Marknader fungerar endast som en mekanism för allokering av resurser och är själva beroende av de institutionella strukturer som ligger bakom dem. Det handlar alltså inte om enbart ekonomiska processer, utan om ett bredare nätverk av relationer som formar hur vi tillgodoser våra behov och hur vi organiserar vårt samhälle. Denna förståelse öppnar för alternativa ekonomiska modeller och betonar vikten av att tänka bortom den nihilistiska uppfattningen att det inte finns några alternativ till nuvarande system.

Det är här den social-ekologiska ekonomin skiljer sig från den ortodoxa ekonomiska teorin. Där den traditionella ekonomin ofta antar att individer är själviska och rationella aktörer som gör val utifrån förutbestämda preferenser, ser social-ekologisk ekonomi människan som en social varelse som agerar i ett nätverk av relationer och under osäkra förhållanden. Detta perspektiv tillåter att vi ser på människor som aktiva agenter i en dynamisk och interaktiv social miljö, snarare än som passiva deltagare i ett slutet system.

Enligt den traditionella ekonomiska modellen agerar individer på basis av enhetliga och förutsägbara preferenser, vilket gör samhället till en enkel aggregering av självständiga aktörer. Denna metodologiska individualism har kritiserats för att inte ta hänsyn till de komplexa sociala och institutionella kontexter där beslut fattas. Människor, som sociala varelser, handlar inte bara utifrån egenintresse utan ofta med hänsyn till andra. De val vi gör påverkas av våra känslor, våra normer, och de sociala strukturer vi är en del av. Detta innebär att våra beslut ofta inte är rationella i strikt ekonomisk mening, utan att de kan vara baserade på heuristik eller andra psykologiska mekanismer.

Socialpsykologiska teorier om mänskligt beteende, som betonar vikten av att förstå att våra handlingar inte bara styrs av predefinierade preferenser, utan också av sociala normer och institutionella strukturer, ger viktiga insikter. I denna kontext betraktas beteende inte som enbart ett resultat av individuella val utan snarare som en interaktion mellan individens psykologiska tillstånd och deras sociala och institutionella miljö.

En central del av denna diskussion handlar om hur sociala normer påverkar individens agerande. I ett samhälle där de normer som råder ofta formar vad som är accepterat, vilka mål som är legitima, och vad som betraktas som etiskt eller oetiskt, påverkas ekonomiska val inte bara av individuella preferenser utan också av gemensamma sociala värderingar. Till exempel, i en kapitalistisk ekonomi tenderar institutioner att normalisera kostnadsförskjutning, där de sociala och miljömässiga konsekvenserna av produktionssätt inte tas med i beräkningen. Detta kan trots sin normalisering ses som fundamentalt oetiskt.

Att förstå mänskligt beteende i ekonomiska sammanhang innebär att ta hänsyn till de värderingar och normer som styr våra beslut. Ekonomisk teori bör därför inte bara förlita sig på en strikt utilitaristisk syn där konsekvenser mäts i pengar, utan också inkludera ett etiskt perspektiv som tar hänsyn till rättvisa, ansvar och andra värden som inte alltid kan mätas i ekonomiska termer.

Ekonomisk teori har traditionellt varit utilitaristisk, där man utvärderar handlingar baserat på att uppnå största möjliga nytta för största möjliga antal. Detta leder till en syn på individer som medel för att uppnå ett samhällsmål, där vissa individer eller grupper kan anses vara utbytbara för det "större goda". I kontrast till detta argumenteras för att vi istället bör utveckla en etik som också beaktar rättvisa och de individuella rättigheterna, som de rättigheter som förespråkas av deontologiska teorier, där rätt handling i sig är värdefull, oberoende av dess konsekvenser.

På samma sätt som filosofiska teorier om etik har visat på olika sätt att bedöma rätt och fel, kan ekonomisk teori också dra nytta av att införliva etiska överväganden i sina modeller. Detta gäller särskilt när det kommer till miljöskydd och frågan om hur man rättvist värderar miljöförstöring, ekologiska skador eller förlust av arter. Att förstå och tillämpa dessa etiska teorier på ekonomiska beslut, särskilt de som rör miljö och hållbarhet, är avgörande för att utveckla en mer rättvis och hållbar ekonomi.

Är pluralism alltid en lösning inom ekologisk ekonomi?

En av de mest omtvistade frågorna inom ekonomisk teori är huruvida det är möjligt eller ens önskvärt att blanda olika ekonomiska teorier i ett gemensamt ramverk, eller om vissa metoder och ansatser bör avvisas helt. Vissa förespråkar en form av "stor tält"-strategi, där alla ekonomiska skolor, oavsett om de är ortodoxa eller heterodoxa, kan samexistera och berika varandra. Denna syn på pluralism, som ibland framställs som en nödvändig väg till en enad förståelse, är dock långt ifrån okomplicerad.

En sådan syn på pluralism, som ofta hävdas av förespråkare för mainstream-ekonomi, tenderar att förlita sig på en felaktig uppfattning om hur ekonomiska modeller faktiskt relaterar till verkligheten. Neoklassisk ekonomi, som är den mest dominerande teorin inom den ortodoxa ekonomin, bygger på en axiomatik som inte nödvändigtvis reflekterar den faktiska världen. Istället skapas modeller som bygger på idealiserade och ofta orealistiska antaganden. Detta leder till en situation där teorin inte bara misslyckas med att förklara komplexiteten i verkliga ekonomiska system utan också bidrar till en samhällelig och ekologisk förståelse som inte stämmer överens med de faktiska problemen.

Problemet med att blanda heterodoxa och ortodoxa teorier under samma "tält" är att det riskerar att dölja den fundamentala skillnaden i ontologi och ideologi mellan dem. Ekonomiska modeller som baseras på den neoklassiska skolans grundantaganden riskerar att förminska eller förvränga verkliga ekologiska och sociala problem, som klimatkrisen och den massiva artutrotningen, genom att reducera dessa till frågor om optimala temperaturhöjningar eller marginalförluster i framtida BNP. Det är en förenkling som ger ett falskt intryck av att lösningarna på dessa problem är tekniska eller ekonomiska snarare än strukturella.

Det är viktigt att förstå att denna kritik inte bara handlar om metodologiska skillnader utan också om ideologiska skillnader. De neoklassiska modellerna tenderar att upprätthålla och rättfärdiga den kapitalistiska ordningen genom att fokusera på marknader, priser och investeringar som lösningar på alla problem, snarare än att konfrontera de djupare orsakerna till systemets inbyggda orättvisor och miljömässiga kollaps. Detta skapar en farlig föreställning om att systemet i sig inte är problemet, utan att vi bara behöver förbättra vissa mekanismer inom det.

En mer realistisk och kritisk syn på ekonomiska system skulle istället för att förespråka en bred sammanslagning av alla teoretiska skolor, främja en noggrannare granskning av deras underliggande antaganden och effekter. Det handlar inte om att förkasta all mainstream-ekonomi, utan om att erkänna dess begränsningar och potentiellt skadliga konsekvenser när den används för att utforma miljöpolitik och ekonomiska reformer. Det behövs en reflektion över vad som verkligen fungerar för att hantera de ekologiska och sociala utmaningarna som samhället står inför, och det är här som en mer heterodox ekonomisk syn kan vara nödvändig.

Vidare är det viktigt att komma ihåg att pluralism inte innebär att vi ska undvika kritik eller att ge samma legitimitet till alla teorier oavsett deras vetenskapliga grund. Ekonomisk pluralism måste vara selektiv och kontextualiserad. Det innebär att vi måste kunna identifiera vilka idéer och modeller som är mer relevanta och användbara för att förstå och lösa de problem vi står inför. Detta kräver en djupare insikt i den ekonomiska teoriens ontologiska och ideologiska ramar, och en förmåga att kritiskt värdera dessa teorier, inte bara som isolerade teorier utan som en del av ett större samhälleligt och ekologiskt sammanhang.

Det finns också ett viktigt behov av att förstå att de sociala och ekologiska utmaningarna som vi står inför – som klimatförändringar, artutrotning och förlust av biologisk mångfald – inte kan förstås eller lösas med hjälp av modeller som utgår från idéer om fria marknader och prisbildning som de enda mekanismerna för lösningar. Dessa teorier riskerar att skapa en falsk bild av ekonomin som ett system som endast behöver små justeringar, snarare än en total omvärdering av hur vi organiserar våra ekonomiska system och vår relation till naturen. Det krävs en mer omfattande omställning, inte bara av de ekonomiska modellerna, utan av våra grundläggande värderingar och samhällsstrukturer.

Hur 2D-nanomaterial kan revolutionera energi- och elektroniksektorerna
Hur man gör Kombucha och Använder den i Drycker och Mat
Hur man lagar mexikanska tacos: En guidning till mångsidiga och smakrika rätter