Hur Trump-administrationens handling av OMB förändrade byråns neutralitet och kompetens

Under Trump-administrationen ställdes många institutioner inför en helt ny typ av politisk press. En av de mest påtagliga effekterna var hur det amerikanska kontoret för förvaltning och budget (OMB) tvingades balansera mellan sina juridiska och etiska principer och de politiska kraven från den sittande presidenten. OMB:s roll, som traditionellt sett har varit att tillhandahålla objektiv och faktabaserad analys för att stödja presidentens beslut, sattes på prov som aldrig förr.

Under de första åren av Trump-administrationen upplevde OMB en intensifierad press att justera sina analyser och rapporter för att passa den politiska dagordningen. Enligt flera vittnesmål från personer inom byrån tvingades OMB ofta att godkänna eller till och med förfalska data, vilket gick emot deras grundläggande värderingar om opartiskhet och juridisk korrekthet. En av de största krockarna kom när administrationen försökte införa budgetjusteringar och beslut som inte bara var tveksamma ur ett etiskt perspektiv utan även riskerade att vara olagliga.

Exempelvis, när president Trump beordrade att medel som var avsedda för Ukraina skulle blockeras, trots att detta stred mot Impoundment Control Act, väcktes en allvarlig fråga om OMB:s framtid och oberoende. Två högt uppsatta tjänstemän på OMB avgick offentligt i protest mot beslutet, som senare skulle bli en central punkt i Trumps första riksrättsprocess. Många inom OMB såg denna händelse som ett tydligt exempel på hur administrationen var villig att sätta lagen åt sidan för politiska syften. OMB:s trovärdighet som en neutral instans var i fara.

Samtidigt växte en oro över de så kallade "budgettricksen", där politiska tjänstemän påstods pressa OMB:s analytiker att godkänna förändringar eller skapade statistiska justeringar som inte hade något stöd i verkligheten. Detta skapade en djupgående konflikt mellan de civilanställda på OMB (som ofta refererades till som "det gamla byggnaden") och de politiska tjänstemännen i den vita byggnaden (White House). Att göra denna typ av politiska justeringar var inte bara moraliskt problematiskt utan även farligt för byråns integritet som en pålitlig källa till ekonomisk och budgetrelaterad analys.

Det var inte bara byråns interna kultur som påverkades av dessa förändringar; även omvärldens syn på OMB förändrades. De offentliga felen i budgetdokumenten och de kostnadsanalyser som genomfördes under administrationen bidrog till en allmän uppfattning om att OMB inte längre var den pålitliga, neutrala instans som den en gång var. Förutom de uppenbara bristerna i data och analyser, bidrog dessa misslyckanden till en känsla av förlorat förtroende, både internt inom OMB och i relation till andra federala institutioner.

Att förlora OMB:s oberoende och förmåga att leverera faktabaserad, neutral rådgivning skulle innebära en förlust för hela den federala förvaltningen. Om OMB inte längre kan agera som en oberoende analytisk instans riskerar det att förstöra det balanssystem som upprätthåller objektivitet och rättvisa i beslutsfattandet på nationell nivå.

Det är viktigt att förstå att förändringar som dessa inte bara påverkar enskilda institutioner utan också det bredare systemet för offentligt beslutsfattande. När neutralitet och objektivitet går förlorade, riskerar hela förvaltningens effektivitet och förtroende att undergrävas.

Hur politiska påtryckningar hotar neutral kompetens: Fallet med Economic Research Service (ERS)

När en myndighet som ERS, som står under jordbrukets departement (USDA), står inför politiska påtryckningar, kan neutral kompetens snabbt sätta på spel. Trots att ERS inte direkt tjänar presidenten, utan snarare en kabinettsekreterare, skulle man kunna anta att det finns ett visst skydd från politiska vindar. Denna struktur, som gör att tjänstemännen är längre bort från de högsta politiska beslutsfattarna, borde ge dem en möjlighet att arbeta mer självständigt och opartiskt. Ändå står de, precis som andra myndigheter, inför den ständiga risken att deras arbete blir färgat av den politiska kontexten.

Det var inte förvånande att ERS, som en forskningsmyndighet som fokuserar på frågor som jordbrukspolitik och livsmedelsprogram, inte undkom politiska strider. Myndigheten, trots sitt åtagande att erbjuda objektiv forskning och data, stod inför pressen att forma sina analyser i enlighet med den sittande administrationens politiska mål. Även om tjänstemännen på ERS generellt sett kan ses som "intellektuella" som arbetar för att ge ett objektivt perspektiv på jordbrukspolitiska frågor, var deras uppdrag långtifrån okomplicerat. När deras analys gick emot intressen från viktiga jordbruksgrupper eller deras politiska stöd, blev de snabbt måltavlor för kritik. ERS:s historia präglas av dessa spänningar, och frågan om deras neutralitet fortsätter att vara aktuell, särskilt när deras forskning, ibland, utmanade etablerade maktstrukturer inom jordbrukspolitiken.

Flytten av ERS:s huvudkontor från Washington DC till Kansas City under Trump-administrationen är ett exempel på hur politiska beslut kan användas för att minska myndighetens inflytande och effektivitet. Denna åtgärd, som för många kändes som ett sätt att försvaga myndigheten och dess oberoende forskning, har blivit en symbol för hur politiska krafter kan försvaga neutral kompetens och omvandla en myndighets uppdrag. De som arbetade på ERS under denna period uttryckte en stark oro för den politiska påverkan de utsattes för, och många av dem kände sig tvingade att anpassa sina arbete för att undvika konfrontation.

Det är inte bara en fråga om fysisk placering eller budgetnedskärningar. Det handlar om en fundamental fråga om vem som kontrollerar informationen och hur denna information formas för att passa ett politiskt narrativ. Forskare och experter inom dessa myndigheter har ofta en känsla av att de bär ett ansvar för objektivitet. Men när dessa experter tvingas arbeta i en atmosfär av politisk osäkerhet, kan även den mest neutrala forskning utsättas för påverkan.

Historien om ERS är en påminnelse om hur sårbar neutral kompetens är för politisk manipulation. Flera av de myndigheter som nämnts tidigare – som GAO och CBO – kan stå emot denna påverkan tack vare deras direktkoppling till kongressen och deras mer avlägsna relation till den verkställande makten. Men för en myndighet som ERS, som är närmare den politiska makten, är det svårt att bibehålla denna neutralitet i tider av politiska förändringar.

Hur man skyddar neutral kompetens inom offentliga myndigheter: De fyra P:na

För att skydda neutral kompetens inom myndigheter är det viktigt att förstå dynamiken mellan politiska influenser och den tekniska expertisen som krävs för att fatta objektiva och effektiva beslut. Feinstein och Wood (2021) argumenterar för att även i myndigheter med specifika uppdrag, som EPA, kan de offentliga tjänstemännen fungera som en centralt kontrollerande kraft mot extrema politiska utnämningar från båda sidor av det ideologiska spektrumet. Detta gäller inte bara för uppdragsstyrda myndigheter, utan även för de som ser sig själva som icke-partiska, som exempelvis CBO och GAO. I denna kontext blir det uppenbart att skyddet av neutral kompetens inte bara handlar om individuella handlingar, utan om att skapa strukturer som bevarar denna kompetens över tid.

Det första P:t, personer, handlar om att ha rätt ledare på toppen. Ledare som värdesätter neutral kompetens och aktivt arbetar för att bygga en kultur som stöder detta. Detta gäller särskilt för de historiska ledare som har definierat och format agendan för myndigheterna, som i fallet med GAO, där ledare som Elmer Staats, som under sin tid som controller general formade myndighetens fokus från bokföring till programutvärdering, fortfarande påverkar agendans kultur. Genom att skapa och förstärka ideologin om icke-partiskhet lyckades Staats och andra ledare förvandla myndigheten till en institution där neutralitet inte bara var en princip, utan en integrerad del av myndighetens arbete.

Det andra P:t är procedurer, som syftar på att säkerställa att det finns lagstadgade skydd för neutral kompetens, vilket gör det svårare att förändra eller eliminera dessa skydd på politiska grunder. Det handlar om att institutionalisera processer och protokoll som hindrar politiska ingripanden. Ett tydligt exempel på detta är GAO:s inflytande genom sina Kongressprotokoll, som etablerades under David Walkers ledarskap och som säkerställer att myndigheten arbetar för både majoriteten och oppositionen i Kongressen. Dessa procedurer fungerar som ett skydd mot politiska påtryckningar som kan underminera myndighetens oberoende.

Det tredje P:t är politiskt stöd, som kan verka som en garant för att neutral kompetens skyddas. Detta innebär att myndigheten måste ha politiska allierade som är beroende av dess expertis och som är villiga att skydda den. I fallet med CBO, där Alice Rivlin spelade en avgörande roll för att säkerställa att myndigheten förblev opartisk trots att den utmanade både president Ford och president Carter, har det varit avgörande för CBO:s överlevnad att den har bibehållit ett brett stöd över politiska gränser.

Det fjärde P:t, närhet till beslutande makt, är mer ambivalent. Att vara nära beslutsfattande makt kan ge en myndighet möjlighet att påverka politiska beslut och forma politiken, men det kan också innebära en risk för att bli fångad i politiska intriger och förlora sitt oberoende. Detta dubbelbladiga svärd innebär att myndigheter som OMB, som till exempel under Harold Smith på 1930-talet, måste balansera sitt stöd för presidenten med att upprätthålla en oberoende och neutral roll.

Dessa fyra P:n - personer, procedurer, politiskt stöd och närhet till beslutande makt - representerar olika sätt att bevara neutral kompetens. Det är uppenbart att dessa faktorer samverkar för att skapa ett system som både skyddar och möjliggör effektivt arbete inom offentlig sektor. Det är därför viktigt att ledare inte bara förstår den långsiktiga betydelsen av neutral kompetens utan också aktivt arbetar för att säkerställa att denna kompetens bevaras, inte bara under deras egen tid, utan även för framtida generationer av offentliga tjänstemän.