När laget samlades för att lämna omklädningsrummet, fann sig Mooro stå bredvid Ronnie Winston. "Han har fortfarande det, eller hur Ronnie?" sa han. Winston nickade utan att le och joggade sedan iväg, bort mot regnet.

Med effekterna från Glenfiddich som långsamt försvann, gick Gordon ut på första lagets träningsplan ensam. Han tänkte att spelet blivit alltför komplicerat för en gammal proffs som honom, men en dag, tänkte han, kanske någon som aldrig spelat på högsta nivå, som Winston, skulle kunna bli en toppmanager. Men för att bli en bra manager måste spelarna respektera honom. Och en sak som alla visste om Gordon var att han hade varit en duktig spelare. Hans första landskamp för Skottland kom när han var 21, men tack vare George Grahams trångsynta inställning spelade han bara 34 matcher för landslaget och deltog aldrig i ett VM.

Generellt sett tyckte spelarna om att träna i regnet, även när det öste ner som nu. Det höll dem svala, mjukade upp marken och snabbade upp spelet. Vad de däremot hatade var vinden. Som Clutch Dyson en gång poetiskt uttryckte det: "Regn är pissigt men vind är värdelöst."

För att inleda träningspasset tog Charlie Gordon hand om anfallarna och tre mittfältare, medan Ronnie Winston satte upp ett träningspass för försvararna vid andra sidan av planen. Det var viktigt att DD förstod managerns spelsystem. Han hade redan förstått att laget samtal på ett annat sätt här. Nu lärde han sig att även träningarna och Gordons taktik var annorlunda.

När alla tagit sina positioner, tog Gordon över kontrollen och började skrika från mittcirkeln: "Okej, Brownie, du spelar bollen ner längs kanten till Smudger. Smudger, din uppgift är att röra dig ner mot någonstans mellan 18-yardlinjen och dödlinjen, och sedan slå ett inlägg förbi bortre stolpen. Jules, när bollen kommer över ska du veta exakt var du ska vara och jag vill att du ska nicka den så nära straffpunkten som möjligt, där du hittar Jinkie, Taffy Rees eller Dipper, som bara väntar på att smälla in den. Jink, Taff, Dip, ni måste vara på tårna och förutsäga var Jules kommer att nicka bollen. Jag bryr mig inte om ni missar målet, men om ni inte är på väg att skjuta så kommer jag att springa ut på planen och sparka skiten ur er. Förstår ni mig?"

"Ja, boss."

Sedan gick han ner på planen för att prata enskilt med sin nya spelare. "DD, det här är vad jag förväntar mig av dig. Du är rovdjuret, du är den som måste läsa varje situation. Var än bollen bryts i straffområdet, måste du ge dig själv den bästa chansen att vara där och smälla in den. Ibland kommer Smudger att slå ett kortare inlägg, och då är det din uppgift att förutse det och få ett huvudmål från den närmaste stolpen. Ibland kommer Jules att nicka bollen kort om straffpunkten, eller förbi den, eller så kanske deras målvakt tappar den; igen är det din uppgift att förutse detta och vara där för att sätta dit den. Det här kallas instinkt. Jag kan inte berätta exakt vad du ska göra, jag vet bara att alla stora målskyttar kan känna en målchans innan den händer; det är i deras gener. Som barn måste du ha sett Jimmy Greaves på White Hart Lane – han var mästaren. På andra tillfällen kommer Smudge att slå bollen kort om bortre stolpen, och då är det Jules’ uppgift att få sitt nick på mål. Okej?"

"Ja, gaffer."

"Bra," ropade Gordon och vände sig nu till hela laget, "Ni vet vad jag förväntar mig av er, så låt oss ge det ett försök."

Han gick bort till sidlinjen för att titta på men tog också tillfället i akt att prata enskilt med DD på vägen dit. "Son, jag kan berätta för dig hur mål görs, men jag kan inte berätta för dig hur man känner igen dem. Allt jag gör är att sätta upp scenen. Du är den som känner doften, stjäl showen, gifter dig med prinsessan och plockar hem pengarna. Gör det bara."

I de följande tjugo minuterna startade spelarna från samma position och försökte göra samma sak om och om igen. De första två inläggen från Smudger var för långa, men det tredje var perfekt. Jules mötte det, nickade ner det, Dipper var där för att skjuta mot mål, Jocko räddade men kunde inte hålla bollen, och DD var där för att sätta dit returen. "Goooooaaaaaal!" skrek Gordon från sidlinjen. "Det var inte vackert, DD, men det räknas lika mycket som ett fyrtio meter långt volleyskott. Okej, vi kör igen."

Och så fortsatte de, gång på gång, gång på gång. DD satte dit en mängd mål och skapade en bra förståelse med Jules Pemberton trots att det var deras första träningspass tillsammans. Det kändes bra. Gordon kunde säga att DD förstod exakt vad som förväntades av honom. Han kände att han hade en fördel – managern kallade det "en vinnarskalle" – och nu när han hade träffat sina nya lagkamrater ordentligt, kände han att DD var otålig att sätta det i verket i en match.

I slutet av träningspasset gick Gordon bort till Norman Nulty och lade en arm om honom. "Bra jobbat där, Norman," sa han. Gordon var en ledare som förstod vikten av att bygga upp spelarna på ett personligt plan.

Medan Gordon gick in i omklädningsrummet såg han Willie Buchanan, som hade stått och tittat på träningen genom tvättfönstret när han matade in förra lördagens smutsiga kit i tvättmaskinen. Gordon gav honom ett litet vink. Han såg ut att vara mycket mer avslappnad nu.

Men oro pågick fortfarande bland klubbens ledning. Matthew Stock, en av direktörerna, var en flitig besökare vid träningsanläggningen, och ibland kändes hans närvaro mer som en övervakning. Han var en man med stora ambitioner, och Gordon var medveten om att en dag, när han och Moffitt försvann, skulle Stock vara där kvar, på toppen. För nu oroade han sig mest om att få in DD på rätt spår, och förbereda laget för den kommande matchen.

Det är viktigt att förstå att en managers förmåga att få respekt inte handlar enbart om att ge instruktioner på planen eller att skapa en taktisk plan. Det handlar också om att bygga relationer och skapa en känsla av förtroende. Genom att vara direkt men ändå personlig, kan en manager förmedla både styrka och omtanke, vilket gör att spelarna känner sig värdefulla och får en klar bild av sina roller och ansvar.

Hur laget hålls samman: Sammanhållning, psykologiskt ledarskap och lärande genom erfarenhet

I en fotbollsmiljö, där rivalitet och press är ständigt närvarande, blir ledarskap och sammanhållning av en grupp avgörande för framgång. Gordon, tränaren för laget, visste att för att skapa ett effektivt team måste spelarna inte bara förstå sina roller på planen, utan även bygga relationer utanför den. Och så, genom noggrant övervägande, kombinerade han strategi och psykologiskt ledarskap för att säkerställa att hans spelare inte bara kämpade för sig själva utan också för varandra.

När laget förberedde sig inför en bortamatch, fanns det ett tydligt tecken på Gordons ledarskap i hur han organiserade spelarna på bussen. Det handlade inte bara om att dela upp rum; det var en metod för att få spelarna att knyta an till varandra. Genom att sätta samman spelare som var i olika faser av sina karriärer, som Willie, den unga talangen, och Prof, en erfaren veteran, skapade Gordon en situation där det yngre laget kunde lära sig av de äldre, och där dessa relationer skulle bli avgörande för lagets dynamik. För Gordon var det viktigt att skapa vänskapsband som skulle kunna omvandla rivaliteter och osäkerheter till en kollektiv vilja att lyckas. Genom att para ihop Willie med Prof, visade han sin tro på att det inte bara handlar om att vara fysisk och teknisk på planen. Det handlar om att hantera motgångar, att lära sig av de som har varit med längre och att använda det som bränsle för att utvecklas.

Även om det var tydligt att vissa spelare hade sina egna utmaningar – som att hantera nervositet eller hålla sig fokuserade under den psykiskt påfrestande resan till London – var det också en plats där lagets sammanhållning skapades genom små, vardagliga handlingar. En del av detta ledarskap var det psykologiska arbetet att noggrant observera och förstå varje spelares temperament, som Gordon gjorde genom att använda en extra backspegelspegel i bussen. Han såg på Willie, hur han interagerade med sina lagkamrater, hans kroppsspråk och hans förmåga att hantera skämt och lättsamhet. För Gordon var det en signal om att Willie, trots sin ungdom, hade förmågan att hantera både trycket och kamratskapet som ett fullvärdigt lagmedlem.

En annan aspekt som tydligt framgick var Gordons sätt att hantera externa distraktioner, som medieutspel och press. När ett rykte om Chelseas spelarstatus dök upp i radion, var Gordon snabb att fokusera spelarnas energi på den kommande matchen, och påminde Killer om att inte låta sig distraheras av oviktiga kommentarer. Det handlade om att hålla laget fokuserat på det som verkligen var relevant för dem: deras prestationer på planen, och inte vad som sades på utsidan.

Men denna form av ledarskap handlar inte bara om att bygga psykologisk motståndskraft. Det handlar också om att skapa förutsättningar för självutveckling och lärande genom upplevelse. Gordon visste att det var en balansgång mellan att vara en auktoritet och att vara en mentor. Genom att ta Willie under sin vinge och ge honom ansvar visade han inte bara att han trodde på honom, utan också att han var villig att hjälpa honom genom den turbulens som ofta kommer med en ung spelares karriär. För Gordon var det en investering, inte bara i Willie, utan i hela lagets framtid.

När spelarna kom till hotellet var det inte bara deras prestationer på planen som var viktiga; det var också deras sociala och personliga interaktioner som formade lagets inre sammanhållning. Som Gordon själv reflekterade, att hantera ett lag är som att uppfostra barn. Det krävs tålamod, förståelse och en förmåga att känna av de små, ibland osynliga, dynamikerna som kan påverka hur ett lag presterar. De små konversationerna, de lättsamma skämten, och ibland till och med konflikterna, spelar alla en roll i att skapa den sammanhållning som gör ett lag starkt.

För den som vill förstå mer om hur framgångsrika tränare bygger sina lag och hur de hanterar både individuella prestationer och gruppdynamik, är det avgörande att förstå vikten av att skapa en kultur av ömsesidig respekt, samarbete och lärande. Ett lag är mer än bara en samling individer – det är en levande, andande enhet som ständigt måste anpassa sig, utvecklas och växa tillsammans. Tränaren måste vara både ledare och mentor, och genom att noggrant observera sina spelare, kan han bygga det fundament som gör att laget kan prestera på den högsta nivån, inte bara fysiskt, utan också mentalt och känslomässigt.

Hur påverkar personliga relationer och begär laganda och prestation?

DD och Nuts hade en intensiv vänskap, men också en viss rivalitet, särskilt när det kom till musiksmak. DD var ett fan av The Beatles, medan Nuts föredrog The Rolling Stones. Deras diskussioner om musik var ett återkommande tema när de tillbringade tid tillsammans, men den kvällen var en annan sorts drama på gång.

Efter middagen på fredagskvällen gick de tillsammans ner för Praed Street och såg på tv fram till halv elva, när Ronnie Winston började gå runt för att säkerställa att alla var på sina rum. DD väntade en god stund innan han försiktigt hörde Nuts andas tungt och snarka. Då smög han ur sitt rum och började sin väg upp till rum 627. Risken fanns alltid att han skulle stöta på Gordon eller någon av hans anställda, men han hade redan övat på sitt alibi: "Vilket rum är Magic i? Jag kan inte sova, har huvudvärk, behöver en aspirin." Han gick avsiktligt barfota för att ingen skulle tro att han var på väg ut för att festa.

Patrizia öppnade dörren tyst och släppte in honom. En flaska champagne låg på is, och hon hällde upp två glas. "Jag vet att du inte borde dricka innan en match," sa hon, "men champagne räknas väl inte, eller?" "Helt rätt," svarade DD. Han hade gjort lite research om Patrizia innan deras möte, och det var tydligt att många män hade passerat genom hennes liv. Den enda som tycktes vara en mer regelbunden närvaro var den nya Chelsea-ägaren, Bernie Yaakov. Om DD:s hjärna hade varit lika stor som hans sexuella drifter, kanske han hade börjat misstänka varför Patrizia ville träffa honom på just denna kväll – kvällen före en så viktig match mot en klubb som tillhörde hennes så kallade "on-off boyfriend" eller "mentor". Men med tanke på den möjligheten att vara med denna mogna, vackra kvinna var hans hjärna mindre engagerad än hans begär.

De visste båda, i det ögonblick champagneglasen krockade, vad som var på gång. Patrizia hade tydligt en strategi – att hålla honom kvar så länge som möjligt. Hon rörde sig långsamt, varje sekund en evighet för DD, som var desperat och ivrig att få det överstökat. Han hade det fysiska utseendet och den ungdomliga energin som Patrizia attraherades av, medan hon utnyttjade situationen för att hålla honom i en ständig tillstånd av längtan. Det var en dans mellan dem, en kamp mellan begär och kontroll.

Patrizia tog sitt tid och utnyttjade hans unga, heta kropp för att fördjupa begäret. Han, å sin sida, blev mer och mer otålig, men hennes metod var att hålla honom på halsen. Massagen, kyssarna, champagneflödet och den långsamma undvikelsen av hans begär, gjorde honom alltmer frustrerad och ivrig att komma till det slutliga målet. När han till sist fick vad han ville var det på hennes villkor, och han kunde knappt kontrollera sin kropp efter all fördröjning.

När det var över var DD utmattad och med en känsla av att ha fått ut mer än han förväntade sig, men ändå osäker på vad han egentligen just hade upplevt. När han återvände till sitt rum var det svårt att dölja spår av nattens händelser, även om han försökte somna igen och få en paus innan den kommande matchen.

Det var ingen tvekan om att deras möte hade förändrat något. Men samtidigt var DD så fokuserad på den fysiska upplevelsen att han inte reflekterade över hur denna natt kunde påverka honom längre fram. Han kanske var omedveten om det faktum att det, trots den tillfälliga tillfredsställelsen, också hade skapats en distans mellan honom och resten av laget. Hans känslor för Patrizia kanske var mer komplexa än han ville erkänna. Eller så kanske han bara var ännu en spelbrik som blev slukad av den intensiva dynamiken som ibland definierar framgångsrika, men på samma gång destruktiva, relationer.

När han somnade den morgonen kändes det som om han hade gått igenom något som han inte helt kunde kontrollera – en resa från förväntan till total utmattning. Och samtidigt fortsatte matchdagen att rulla på, med rutiner och förberedelser som inte visade något tecken på att något oväntat hade inträffat för honom natten innan.

Det är viktigt att förstå att den här typen av relationer och interaktioner inte bara handlar om fysiskt begär eller tillfällig njutning. Ofta kan de forma individers känslor och beteenden på lång sikt. I det här fallet är DD:s upplevelse av begär och kontroll en spegling av en större dynamik mellan personligt behov, lagets sammanhållning och professionellt ansvar. Att förstå och navigera dessa komplexa och ofta motsägelsefulla krafter kan vara avgörande, inte bara för individens välmående utan även för lagets sammanhållning och prestation.

Hur påverkar migrationens psykologiska konsekvenser för barn i USA:s gränskris?
Hur Kroneckerprodukten Tillämpas i Kvantmekanik och Statistisk Mekanik
Hur påverkar isbildning på flygplansvingar aerodynamiken och vad kan avancerade CFD-simuleringar avslöja?