Under de senaste decennierna har de amerikanska valsystemen genomgått en rad förändringar, och en av de mest kontroversiella åtgärderna har varit införandet av ID-kontroller. Studier har visat att kravet på fotolegitimation vid röstandet har haft en avskräckande effekt på vissa grupper, framförallt minoriteter och ekonomiskt utsatta medborgare. Enligt en studie minskade sannolikheten för att svarta väljare röstar med 5,7 procent i de delstater som kräver ID utan foto. När fotolegitimation infördes ökade denna siffra till omkring 10 procent. Denna åtgärd har visat sig särskilt hämmande för asiatiska amerikaner, en grupp som traditionellt röstar på Demokraterna, där deras deltagande i valet minskade med cirka 8,5 procent.

De som drabbades av ID-kravet var inte olagliga invandrare, utan medborgare som av olika anledningar inte hade ett körkort eller en fotolegitimation. Många av dessa individer bodde i städer där det inte var nödvändigt att ha ett körkort, eftersom de inte ägde bil, eller de var för fattiga för att ha råd med ett. För dessa människor, särskilt bland låginkomsttagare och äldre, var bristen på ID en betydande barriär för att rösta.

I många delstater har lagen också påverkat andra marginaliserade grupper, såsom studenter och pensionärer. I Wisconsin infördes lagar som gjorde det nästan omöjligt för studenter att rösta om deras ID inte innehöll specifika uppgifter som nuvarande adress, födelsedatum, underskrift och tvåårig giltighetstid – krav som ingen universitets-ID i staten uppfyllde. Det uppskattades att 242 000 studenter i Wisconsin kunde vara utan de dokument som krävdes för att rösta vid valet.

Trots att dessa problem inte hade fått genomslag i nationell media, började de republikanska politikerna och deras finansiärer i allt högre grad se det som en möjlighet att minska röstdeltagandet bland dessa grupper. Den amerikanska lagstiftningsorganisationen ALEC, som är ett lobbygrupp för republikanska politiker, började sprida en "modell-lag" som främjade dessa restriktiva ID-krav. ALEC:s inflytande på den republikanska politiken ledde till att fler delstater införde liknande lagar.

Denna strategi för att minska valdeltagandet bland minoriteter och låginkomsttagare växte sig allt starkare. Kris Kobach, en ledande republikansk politiker och advokat, blev en nyckelfigur i denna rörelse. Kobach hade tidigare varnat för "illegal invandring" och "valfusk" som han hävdade var utbrett, trots att det inte fanns någon trovärdig bevisning för detta. Kobachs idé om att förhindra 18 000 "illegala" röstande i Kansas visade sig vara helt grundlös, men hans arbete ledde till omfattande rättsliga processer och stora kostnader för de städer som försökt implementera hans förslag.

Trots att det inte finns något trovärdigt bevis för att stora mängder människor röstar olagligt, fortsatte Kobach och hans allierade att främja strikta ID-kontroller och purgeringar av väljare. Under tiden skapade de stora administrativa och ekonomiska bördor för städer som försökte implementera hans lagar, vilket resulterade i höga rättsliga kostnader.

En annan metod som Kobach och andra republikaner har försökt använda är det så kallade Interstate Crosscheck-programmet, som syftade till att rensa valsystemen från "olagliga väljare." Det har också visat sig vara en misslyckad strategi, där många av de påstådda felen inte kunde bekräftas, och åtgärderna ledde till att tusentals medborgare felaktigt förlorade sina rösträttigheter.

För att förstå denna fråga är det viktigt att känna till både de praktiska och de politiska aspekterna av ID-kraven. Det är inte bara en fråga om en enkel legitimation, utan snarare om en bredare politik som riktar sig mot de grupper som traditionellt har röstat för demokratiska partier, såsom unga människor, minoriteter och de med lägre inkomster. De som drabbas är de som redan är mest marginaliserade i samhället, och de förändringar som införs riskerar att förstärka den ekonomiska och sociala ojämlikheten i USA.

Det är också av största vikt att förstå att de påstådda problemen med valfusk ofta är överdrivna eller helt uppdiktade. Valfusk är ett extremt sällsynt fenomen i USA, och de få fall som förekommer handlar nästan uteslutande om misstag eller missförstånd. Trots detta används dessa påstådda problem för att rättfärdiga inskränkningar i medborgarnas rätt att rösta. Genom att fokusera på ett icke-existerande problem har politiker och deras finansiärer kunnat genomföra en strategi som effektivt minskar valdeltagandet bland grupper som inte stödjer deras politiska agendor.

Hur påverkar det amerikanska valsystemet och valreformer demokratin?

I diskussioner om den amerikanska demokratin är valsystemet ofta en central fråga. Valsystemets komplexitet och dess historiska utveckling speglar både de politiska och sociala utmaningar som landet har stått inför sedan grundandet. En av de mest diskuterade delarna är hur valsystemet, inklusive frågor om valbedrägeri, valreformer och systemets inverkan på legitimiteten i den amerikanska politiken, kan påverka demokratins funktion.

En del av problemet ligger i hur makten är fördelad mellan delstaterna och den federala regeringen, särskilt genom Elektorskolan, som har varit föremål för kritik genom hela landets historia. Förutom att välja presidenten, har detta system också skapat djupa splittringar mellan de olika regionerna i USA, där exempelvis rural och urban befolkning ofta har haft olika intressen och röster. En annan kontroversiell fråga är den så kallade "Three-Fifths Compromise", där en del av de afroamerikanska befolkningen inte räknades som fullständiga medborgare i den första konstitutionen. Detta problem har i stor utsträckning format både den politiska och sociala utvecklingen av landet, och frågan om rasens roll i val och politik har ofta varit föremål för domstolsbeslut och politiska reformer.

Valbedrägeri och felaktiga röstregistreringar är andra viktiga frågor. Program som "Crosscheck" och beslut om att stänga vissa DMV-kontor har förvärrat dessa problem genom att minska tillgången till valsystemet för redan marginaliserade grupper. Speciellt i delstater som Georgia och Texas har man sett en systematisk undertryckning av minoritetsröster, där bland annat afrikanska amerikaner och latinos har haft svårt att få sina röster hörda. Detta har i sin tur lett till rättsliga strider och politiska reformer, som exempelvis Voting Rights Act och de pågående debatterna om att införa samma dag voteringsregistrering.

Ytterligare en viktig aspekt i debatten om valsystemets framtid är den teknologiska utvecklingen. Frågor kring internetval och elektroniska röstsystem väcker oro för säkerheten och möjligheten till manipulation eller hackerangrepp. Försök att införa e-röstning har mött motstånd både från säkerhetsexperter och från dem som fruktar att det kan leda till en större ojämlikhet i tillgången till valmöjligheter.

Det finns också en stark politisk polarisering kring valfrågor, där olika partier och intressegrupper har motsatta åsikter om hur valsystemet bör reformeras. Å ena sidan argumenterar vissa för att stärka skyddet mot valbedrägeri och införa striktare valregler för att säkerställa integriteten i valen. Å andra sidan anser andra att systemet behöver bli mer inkluderande och att alla medborgare, oavsett bakgrund eller socioekonomisk status, ska ha samma möjlighet att delta i den politiska processen.

Den föreslagna reformen av valprocessen, som förslaget om att göra valdagen till en nationell helgdag eller att införa obligatorisk röstning, har också varit ett ämne för intensiv debatt. Medan vissa anser att detta skulle öka valdeltagandet och stärka demokratin, menar andra att sådana reformer skulle vara ett ingrepp i individens rätt att välja om de vill delta i valet.

Men även om många av dessa förändringar har stöd från en del av befolkningen, finns det också de som hävdar att reformer av valsystemet kan minska den politiska representationens autenticitet. För några innebär detta en risk att den redan väletablerade politiska eliten får ännu mer makt på bekostnad av vanliga väljare. Det finns också farhågor om att automatisering av valprocessen, genom exempelvis digitala system, kan utnyttjas för att skapa fördelar för vissa politiska grupper eller företag.

Det är också viktigt att förstå de bakomliggande ekonomiska och sociala faktorer som påverkar valprocessen. Den enorma mängden pengar som flödar in i amerikansk politik genom privata donationer och lobbygrupper har bidragit till att skapa ett system där politiska beslut ofta tas med ekonomiska intressen i åtanke snarare än folkets vilja. Detta skapar en situation där de som har råd att finansiera sina kampanjer får en oproportionerlig inverkan på de politiska resultaten, vilket ytterligare kan urholka demokratins grundprinciper.

Valreformer är inte bara en fråga om hur man kan förbättra själva valproceduren, utan handlar också om hur man kan återupprätta allmänhetens förtroende för valens integritet och de institutioner som ansvarar för att genomföra dem. Demokratins framtid i USA kommer i stor utsträckning att bero på hur dessa frågor hanteras i de kommande åren.

Vad var tanken bakom Elektorskollegiet i USA, och varför misslyckades det med att skydda mot farliga presidenter?

När de amerikanska grundlagsfäderna konstruerade valprocessen för att välja president, var en central idé att förhindra att utländska agenter eller förrädare skulle kunna ta sig till den högsta posten. Alexander Hamilton, en av de mest inflytelserika författarna av den amerikanska konstitutionen, var särskilt orolig för att någon med kopplingar till utländska makter skulle kunna få kontroll över USA:s regering. Enligt Hamilton skulle den valda presidenten vara skyddad från sådan påverkan genom det system som skapades för Elektorskollegiet, en grupp valda personer som, till skillnad från vanliga väljare eller medlemmar i kongressen, inte skulle vara beroende av några politiska lojaliteter eller risker för korruption. Elektorerna skulle vara personer som, genom sitt fria val, skulle kunna skydda nationen från presidenter med skumma avsikter.

Hamilton argumenterade för att valet av president inte borde bero på någon förutbestämd politisk sammansättning, som redan kunde ha manipulerats av utländska krafter. Istället skulle elektorerna vara personer som valts för att enbart fatta beslutet om vem som skulle leda landet, utan andra intressen än att säkerställa att den valde var förmögen att skydda landets integritet. Således var tanken att Elektorskollegiet skulle fungera som en säkerhetsventil, för att skydda mot presidentkandidater som var inblandade i underjordiska nätverk av makt och inflytande, både inhemskt och internationellt.

Trots denna noggrant genomtänkta struktur, som skulle eliminera riskerna för utländsk påverkan, har Elektorskollegiet, liksom andra delar av det amerikanska systemet, ibland misslyckats med att leva upp till sina ursprungliga intentioner. I praktiken, särskilt efter den så kallade Tre Fjäderdels Kompromissen som gav slavstaterna oproportionerligt fler elektorer, har Elektorskollegiet lett till att presidenter valts på ett sätt som inte nödvändigtvis reflekterade folkets vilja. Den här mekanismen bidrog till att presidenter som George W. Bush och Donald Trump valdes, trots att de inte fick folkets stöd i den allmänna valet.

För att förstå dessa misslyckanden måste man även beakta den historiska kontexten av slaveri och rasism, som hade en djup inverkan på hur Elektorskollegiet fungerade. Slaveriet var en av de centrala drivkrafterna bakom den politiska strukturen i USA, och det påverkade även hur valet av presidenter skulle gå till. Genom att ge slavstaterna fler röster än deras befolkning rättfärdigade, försköts maktbalansen i USA:s politik på ett sätt som gynnade de rikaste och mest privilegierade grupperna.

Trots att Tre Fjäderdels Kompromissen avskaffades genom det 14:e tillägget efter inbördeskriget, och slaveriet formellt avskaffades, så finns de institutionella och politiska spåren av denna historia fortfarande kvar. Donald Trump, som exempel, var en kandidat som kanske aldrig skulle ha fått möjlighet att vinna om Elektorskollegiet hade fungerat enligt grundläggande idéer om politisk integritet. Hans kopplingar till utländska affärsintressen och hans tveksamheter när det gäller att distansera sig från utländska makter, ifrågasatte den ursprungliga intentionen bakom Elektorskollegiet.

Vad vi ser idag är en snedvriden och ofta kontraproduktiv tillämpning av Elektorskollegiet, där det inte fungerar som ett skydd mot farliga individer som söker presidentposten av egna intressen, utan istället har blivit en mekanism som kan stärka makten för de med starka politiska eller ekonomiska förbindelser.

Det är därför viktigt att förstå att systemet, som ursprungligen utformades för att skydda landet från potentiella hot både inifrån och utifrån, faktiskt kan vara en källa till de problem vi ser i dagens amerikanska politik. Det är också väsentligt att förstå hur historiska beslut – som skapandet av Elektorskollegiet och förhållandet mellan slaveri och politik – fortfarande påverkar landets valprocess och politiska landskap.