Hur Percy Summerton förändrade träningsanläggningarna för alltid

Det var Percy Summerton som skapade vad många ansåg vara den bästa träningsanläggningen inom brittisk idrott. Ändå var det Stan Moffitt som såg till att han fick mest erkännande, genom att ständigt nämna klubbens investeringar i anläggningen i sina intervjuer och under sina sessioner med supporterklubbar. Men det var Summerton, långt borta vid den tiden, som var den verkliga hjärnan bakom projektet, och det var en stor del av hans arv.

År 1961 gjorde Summerton två visionära beslut som skulle påverka inte bara framgången för hans fotbollsklubb, utan också fotbollssporten i stort. För det första, trots att det innebar att han fick ge upp en del av sin makt, beslutade han att en fotbollstränare skulle utses och bli ansvarig för både rekrytering och laguttagning. En före detta spelare, som förstod spelet, skulle utan tvekan veta mer om fotboll än de millägare, byggare och revisorer som satt i styrelsen.

Detta var vid en tid då styrelsen hade stort inflytande – inte bara över vilka spelare som värvades, utan också över vem som skulle spela på lördagarna. Detta var ett nonsens, men Summerton var den som hade modet att säga det. Vilken erfarenhet hade egentligen dessa slaktare, bagare och ljusstöpare, som ofta var de som gick på matcher, bedömde spelare, förhandlade med säljande klubbar och sedan valde vilka spelare som skulle spela? Det var Summerton som fick det att förändras.

Hans andra visionära drag var att insistera på att en professionell fotbollsklubb behövde professionella träningsanläggningar. Inte länge efter att han blev ordförande gick han för att titta på spelarnas träning, och han blev chockad och förvånad över att dessa proffs, som på helgerna skulle spela framför femtio eller sextio tusen människor, tränade på lokala parker, bland barn och oönskade hundägare som inte hade några betänkligheter med att låta sina hundar jaga bollen eller skita i den improviserade målzonen.

Utan att göra något väsen av sig började Summerton leta efter ett lämpligt land för att bygga en riktig träningsanläggning för laget. Förhandlingarna var långa och komplexa, men när de var klara hade han köpt sjuttio hektar mark från National Trust för £4,398 och donerade det genast till klubben, med det enda villkoret att det alltid skulle bära hans familjs namn så länge marken förblev i klubbens ägo. Denna avlägsna, lantliga plats, som var belägen mitt i en skog som behövde fällas, och delades av den pittoreska floden Trenton, var en idealisk plats för ett träningscentrum, bortom både allmänheten och andra störande element.

När DD körde förbi området på väg till träningsanläggningen såg han för första gången den nya anläggningen som Summerton hade byggt. Även om det var en regnig eftermiddag och landskapet var stilla och tyst, var han förvånad över hur modern och välutrustad anläggningen var. Det fanns sju fullstora fotbollsplaner, samt en rödfärgad shale-plan som var upplyst för användning under vintermånaderna. Den var en plats för fokus, där spelarna kunde utvecklas utan yttre störningar.

Förutom dessa infrastrukturförbättringar hade Summerton också förstått vikten av att utveckla spelarnas individuella förmågor. Från det ögonblick han blev ordförande såg han inte på spelarna bara som atleter utan också som individer med särskilda behov och potentialer. Han insåg att spelarnas självkänsla, arbetskapacitet och mentala styrka behövde utvecklas parallellt med deras fysiska träning för att kunna konkurrera på högsta nivå. Det var därför han också inledde ett system där varje spelare fick specifika uppgifter att arbeta med, och det var ett system som i slutändan visade sig vara framgångsrikt.

Vad som gör dessa förändringar så betydelsefulla är inte bara deras genomförande, utan också att de visar på den långsiktiga visionen och ledarskapet som Percy Summerton utövade. Det var inte bara om att vinna matcher på kort sikt, utan om att bygga en klubb som skulle kunna konkurrera på alla nivåer – och det var hans vision som gjorde det möjligt.

Vad hände när vardagen blev en politisk kamp?

Paddy O'Connell var en vanlig man som hade levt i London i över tjugotre år. Hans liv var till en början präglat av musik och irländsk kultur, men en dag förändrades allt. År 1973 blev han inbjuden av en vän till ett möte på en irländsk pub i Islington, där han träffade en grupp människor som snabbt blev hans nya vänner. Det dröjde inte länge innan han förstod att detta inte var ett vanligt socialt sammanhang. De var medlemmar i IRA:s rekryteringsnätverk i London, som sökte människor med irländska rötter som skulle kunna stödja deras republikanska rörelse.

Paddy insåg snart att han var fångad i ett nät som var långt större än han någonsin hade kunnat föreställa sig. När han fick veta att IRA planerade attacker i Storbritannien, särskilt i London, förstod han att det var för sent att dra sig ur. Han hade blivit en del av en mycket farligare värld än han hade trott, en värld där även de mest vardagliga detaljerna kunde vara livsviktiga. Hans roll som portier på ett hotell i Paddington Station visade sig vara mer betydelsefull än han först trott. Han hade av misstag delat information om de ministrar som bodde på hotellet, vilket ledde till att han började få hemliga uppdrag. Hans telefonnummer till en privat linje gav honom möjlighet att lämna detaljer om besökande ministrar, information som kunde användas för andra syften.

När Paddy fick veta att Merlyn Rees, en minister, skulle bo på hotellet, började hans värld verkligen förändras. Rees var en viktig figur, och när han bokade in sig under ett falskt namn, Thomas Buckley, visste Paddy att något betydligt allvarligare var på gång. Han blev kallad till ett hemligt möte där han noggrant gick igenom varje detalj om Rees ankomst och rörelser. Det var då han förstod att detta inte bara handlade om att lämna över information. Detta var på riktigt. Han var nu en del av ett nätverk som inte bara var socialt eller politiskt, utan dödligt.

Under en stund av självrannsakan, besökte han en kyrka, där han läste ett utdrag från en predikan som kändes som en personlig uppenbarelse. Predikan talade om människans värdighet, skapelsen genom kärlek och vikten av att erkänna Gud som skapare. För första gången på länge ställde sig Paddy frågan: "Vad har jag gett mig in på?" Att döda en brittisk minister skulle inte göra hans liv bättre. Han hade en familj att tänka på, en fru som han älskade, och han visste att om han blev fångad, skulle det inte bara vara hans liv som var förlorat – hans fru Elsie skulle också få betala ett högt pris.

Vid en tidpunkt då hans inre värld var i upplösning, gick han in i en biktbås och mötte prästen, Far Landrigan. O'Connell hade tidigare gått till bikt regelbundet, men nu kände han ett behov av att bekänna sin oro och sina synder. Far Landrigan, som kände honom, märkte genast hans oro. Paddy behövde hjälp att förstå om han verkligen var kapabel att vara den han en gång var, eller om han hade blivit någon annan helt och hållet.

I denna stund av osäkerhet och rädsla stod Paddy inför sitt största dilemma: Skulle han följa den väg han nu var fast på, eller skulle han försöka hitta ett sätt att dra sig ur innan det var för sent? Frågan var inte bara om politiska åtaganden eller lojalitet, utan om hans eget moraliska ansvar, och om han fortfarande kunde rädda sig själv och sin familj från de konsekvenser hans val hade orsakat.