Carlos var bara nio år gammal när han korsade Rio Grande med sin mamma på ett inre rör. De hade lämnat sitt hem i Guanajuato, Mexiko, för att förena sig med hans far och systrar i Dallas, Texas. Den här resan markerade början på en lång och svår väg som skulle forma Carlos liv. När han var yngre förlorade han sin mamma i en tragisk bilolycka och hans far blev allvarligt skadad. Trots allt detta kämpade Carlos vidare, bodde i en enkel garagebyggnad och duschade på ett lokalt gym. Samtidigt som han arbetade långa timmar i en restaurang, lyckades han hålla ett enastående akademiskt resultat och blev en straight-A student. Det var detta engagemang och denna beslutsamhet som skulle leda honom till en chans att studera på University of Texas i San Antonio, men vägen dit var långt ifrån enkel.

Carlos hade påbörjat sin utbildning på ett community college i östra Texas, men hans akademiska bakgrund var inte tillräcklig för att omedelbart kvalificera honom för ingenjörsprogrammet. Han var tvungen att ta flera ingenjörskurser på kort tid för att komma ikapp med sina klasskamrater, vilket innebar ett extremt pressat schema. Trots alla hinder – som att han åkte buss i timmar varje dag för att undvika att riskera sitt uppehållstillstånd genom att köra bil – lyckades han år efter år leverera enastående resultat.

Carlos’ historia är en bland många som illustrerar de svårigheter som DACA (Deferred Action for Childhood Arrivals) och dess mottagare, de så kallade "Dreamers", möter. DACA ger ett tillfälligt skydd mot deportation för de unga invandrarna som kommit till USA som barn. Men detta skydd är inte permanent, och de som omfattas är ständigt oroliga för att förlora sitt skydd om programmet avskaffas eller om de inte kan förnya sin status. För många av dem innebär det att de riskerar att bli av med sina jobb och i värsta fall bli deporterade till länder som de inte känner eller har någon anknytning till. Carlos, till exempel, kom till USA när han var nio år gammal och har aldrig återvänt till Mexiko.

De flesta av dessa unga har levt hela sina liv i USA och ser sig själva som amerikaner. De har vuxit upp med amerikanska värderingar, utbildat sig här och bidrar till samhället på många olika sätt. Ändå är de ofta behandlade som andra klassens medborgare. De lever med konstant osäkerhet om deras framtid, eftersom deras uppehållstillstånd är beroende av politiska beslut som ligger utom deras kontroll. Om DACA-programmet tas bort, skulle det innebära att de som idag är skyddade riskerar att förlora allt de har kämpat för.

Men den verkliga frågan handlar om mer än bara DACA. Det handlar om rättvisa och hur vi definierar tillhörighet och medborgarskap. DACA är inte bara ett politiskt problem; det är ett mänskligt dilemma. Dessa unga människor är en del av det amerikanska samhället och har förtjänat att få sina drömmar förverkligade utan att ständigt leva i skuggan av rädsla för deportation. Carlos och andra Dreamers visar på den enorma potential som finns i denna grupp av unga individer, som trots alla odds fortsätter att kämpa för sina drömmar, och ibland till och med överträffa alla förväntningar.

Men bortom de enskilda berättelserna måste vi förstå att de förändringar som DACA innebär inte bara påverkar individer. De påverkar samhällen och hela nationen. När dessa unga inte får möjlighet att förverkliga sina potentialer, förlorar hela samhället på det. Att ge dessa unga människor en framtid är inte bara rättvist, det är också klokt. Det handlar om att investera i de som kommer att forma framtiden för USA, och genom att ge dem det skydd och de möjligheter de förtjänar, bidrar vi till ett starkare och mer rättvist samhälle.

Carlos, liksom många andra Dreamers, förlorar inte bara sitt jobb och sin rätt att stanna i USA om DACA tas bort – han förlorar sin plats i den framtid han har kämpat för att skapa. Hans historia är bara en av många som belyser den enorma potential som DACA-programmet representerar. Det är viktigt att förstå att de beslut som fattas om DACA inte bara handlar om politik, utan om människors liv, drömmar och framtider.

Hur påverkar DACA de papperslösa studenterna och vad kan vi lära oss av deras erfarenheter?

DACA (Deferred Action for Childhood Arrivals) har haft en djupgående inverkan på många studenter som lever utan dokumentation i USA. För dessa studenter, som kallas "Dreamers", har det inneburit en chans att leva ett liv i något mindre osäkerhet. För många har DACA varit en väg till att få arbete, gå på college och bygga en framtid. Men det har också medfört stora känslomässiga påfrestningar, osäkerhet och ett konstant hot om att deras drömmar kan raseras när som helst, särskilt efter de senaste politiska förändringarna.

Enligt Luis, en lärare och aktivist som arbetar med papperslösa studenter, var de första åren efter att DACA tillkännagavs fyllda av hopp. Hans studenter, som tidigare levt i skuggorna, började nu känna en viss frihet. De fick socialförsäkringsnummer, började arbeta lagligt och kunde delta i samhället utan rädsla för omedelbar deportation. Men denna känsla av lättnad har varit kortvarig. Sedan tillkännagivandet den 5 september om att DACA-programmet kan komma att avslutas, har många av hans studenter återigen känt en våg av rädsla och förtvivlan. Luis minns de tårar som rullade nedför studenternas kinder, inte bara för att DACA kanske skulle tas bort, utan för att de kände att allt de kämpat för kunde gå förlorat.

För många av Luis’ studenter är utbildning en oöverkomlig barriär. Många studenter påbörjade sina universitetsstudier under DACA, men deras papperslösa status innebär att de inte kan få federala lån eller stipendier, vilket gör det nästan omöjligt att finansiera sin utbildning. Ett exempel som Luis delar är en student som var bara några kurser från att ta sin examen, men som inte hade råd med den dubbelt så höga avgiften som gäller för papperslösa studenter. För hennes familj var det omöjligt att samla in de pengar som krävdes för att täcka de extra kostnaderna. Detta är verkligheten för många studenter som kämpar för att få en utbildning samtidigt som de lever i konstant osäkerhet.

DACA:s inflytande har också varit märkbar i klassrummet, där studenterna får möjlighet att skriva sina egna livshistorier. Många berättar om hur deras liv har förändrats sedan de kom till USA, om osäkerheten och kampen de ständigt möter. De känner att de inte är riktigt "amerikanska", att de saknar de rättigheter som deras medborgare har, och att de lever i ett slags limbo, utan möjlighet att fullt ut integreras i samhället. Det är en ständig påminnelse om att deras framtid hänger på ett tråd och att en politisk förändring kan vända upp och ned på deras liv.

Luis uttrycker sin beundran för sina studenter, för deras styrka och deras förmåga att organisera sig. Han ser dem som den moderna tidens civilrights-rörelse. Trots att de har stått inför orimliga hinder, har de kämpat för sina rättigheter och för att få sina röster hörda. Dessa studenter har kommit ut ur skuggorna, de är orädda och kämpar mot orättvisor. Luis ser deras kamp som en symbol för det större samhällsengagemanget för rättvisa och jämlikhet.

Trots alla svårigheter, tror Luis på förändring. Han är övertygad om att de politiska beslut som tvingar papperslösa studenter att betala höga avgifter, eller som kan leda till deras deportation, inte är hållbara på lång sikt. Han tror att en kompromiss kan nås, att det är möjligt att skapa en rättslig ram för att ge dessa studenter en chans till en framtid. En lösning kan vara en typ av "övergångsrättvisa" – en modell som inte slår undan rättvisa, utan snarare skapar en väg för att stoppa orättvisor och samtidigt ge samhället en chans att gå vidare.

För Luis handlar det om att inte stänga dörrar för dessa unga människor, utan att hitta sätt att stödja deras framtid. En sådan lösning skulle inte bara vara en politisk eller ekonomisk fråga, utan också en moralisk. Det är vår gemensamma ansvar att se till att dessa studenter inte straffas för beslut de inte har tagit själva, för sina föräldrars val och för att de inte haft möjlighet att påverka sin egen situation.

För de papperslösa studenterna innebär DACA inte bara en rätt till utbildning, utan också ett erkännande av deras värde som individer och medborgare i samhället. Det handlar om att ge dem de verktyg de behöver för att bidra till samhället och skapa en framtid för sig själva. De kämpar inte bara för sin egen skull, utan också för rättvisa för alla de som lever i deras situation.

Denna situation är en påminnelse om det ständiga behovet av att förstå och arbeta för social rättvisa på en global nivå. Förutom politisk förändring är det också viktigt att vi alla fortsätter att stödja och förstå dessa individer, som ofta kämpar utan att få det erkännande de förtjänar. Det handlar inte bara om deras rätt att stanna i landet, utan om deras rätt till en framtid.

Vad innebär DACA för unga och deras framtid?

DACA (Deferred Action for Childhood Arrivals) har varit en viktig och kontroversiell åtgärd i USA:s immigration- och rättighetspolitik. Programmet, som introducerades 2012, erbjöd tillfälligt skydd mot deportation för unga personer som kom till USA som barn utan dokumentation. DACA gav dessa individer möjlighet att ansöka om arbetstillstånd och därmed tillgång till utbildning och andra grundläggande rättigheter. Men förändringar i politik och administration har gett upphov till en känsla av osäkerhet och oro för tusentals unga som växte upp med löftet om ett bättre liv i USA.

För många DACA-mottagare var programmet inte bara ett legalt skydd utan också ett erkännande av deras rätt att tillhöra samhället. Det gav dem friheten att arbeta utan att konstant frukta att bli upptäckta och deporterade, vilket möjliggjorde för många att förverkliga sina drömmar och bidra till landets ekonomi och kultur. Enligt olika studier har DACA-mottagare haft en märkbar förbättring i deras arbetsmarknadsdeltagande och utbildningsnivåer. Många har fått möjlighet att studera vid universitet, arbeta inom viktiga sektorer som hälsovård, utbildning och teknologi, och skapa stabila liv för sig själva och sina familjer.

Men den osäkerhet som uppstod efter att Trump-administrationen försökte upphäva DACA-programmet i september 2017 förändrade liv. För många var det en existentiell kris. För många unga individer innebar detta en otrygg framtid. Fears of being deported or losing access to work and education returned, leaving them in a state of constant anxiety and uncertainty. För dessa individer var det inte bara en juridisk fråga, utan också en fråga om identitet och tillhörighet. De har ofta vuxit upp i USA och känner att det är deras hem, och att inte kunna säkra sin framtid i det landet skapade ett djupt existentiellt dilemma.

För de som fortfarande omfattades av DACA-programmet var deras dagliga liv plötsligt präglat av rädsla för att förlora sitt skydd. Tankar om deportation blev en konstant närvaro, även i de mest vardagliga situationerna: när de körde sina barn till skolan, gick till affären eller deltog i familjeaktiviteter. Vad skulle hända om de stannades vid en trafikstop? Vad skulle det innebära om de inte längre fick tillgång till det skydd de hade haft?

Rättsliga åtgärder som förhalade DACA:s upphävande gav en temporär lättnad, men osäkerheten förblev. DACA-mottagare kände ofta att deras framtid var på spel, och en känsla av svik uppstod från det samhälle de växt upp i. Det är svårt att föreställa sig hur det känns att vara en del av en nation som inte erkänner en som fullvärdig, trots att man har levt hela sitt liv där.

En annan aspekt som ofta förbisetts är de ekonomiska konsekvenserna av att ta bort DACA. Flera rapporter har visat att DACA-mottagare gör betydande ekonomiska bidrag till den amerikanska ekonomin, både genom skatter och genom att arbeta i sektorer där det råder brist på arbetskraft. Att avlägsna DACA skulle således kunna få långtgående ekonomiska konsekvenser, särskilt i de stater och regioner där Dreamers är en väsentlig del av arbetskraften.

Det är också viktigt att förstå att DACA inte löste alla problem för dessa unga människor. Många lever fortfarande i en juridisk gråzon och har inte möjlighet att få permanenta uppehållstillstånd eller medborgarskap. Detta skapar en situation där de är tvungna att ständigt balansera mellan att försöka bygga sina liv och den ständiga risken att förlora det skydd de har.

Det är avgörande att förstå att frågan om DACA inte enbart handlar om juridiska och politiska beslut, utan om människors liv och deras framtid. De som påverkas av programmet är inte en homogen grupp utan individer med unika historier och bakgrunder. För många innebär DACA en möjlighet att drömma om en framtid i landet där de vuxit upp, och att inte längre känna sig som andra klassens medborgare. Och för samhället innebär det en chans att erkänna och värdesätta dessa individer för deras bidrag till landet.

Endtext

Hur kan metanpyrolys och små modulära reaktorer (SMR) användas för effektiv och hållbar produktion av vätgas?
Vad gör den amerikanska västkusten unik för resenärer?
Hur kan mediekunskap påverka ungdomars kritiska tänkande i dagens medielandskap?