Under vintermånaderna förändras fågellivet på de brittiska kusterna, och en rad intressanta arter söker sig till dessa områden, ofta i samband med migration eller som en följd av de mildare vinterförhållandena. Många av dessa fåglar har särskilda preferenser för tidpunkter och habitat, vilket gör det möjligt för fågelskådare att förutsäga var och när man bäst kan observera dem.

Flockar av ugglor och småfåglar som kungsfåglar och bergfinkar är vanligt förekommande under vinterperioden. Speciellt under irruptionsår, då vissa arter som den mindre hackspetten eller den sällsynta spillkråkan kan ses på platser där de annars inte är vanliga. I detta avseende är det värt att notera att även vissa rovfåglar som sparvhök och röd glada kan vara särskilt aktiva under vintern, då de jagar i större flockar. Vintern är också en bra tid för att observera den något svårfångade mindre hackspetten i skogarna, särskilt nära områden med tät undervegetation där de söker föda.

En annan typisk art att hålla utkik efter under vintermånaderna är björnhök, som ofta ses sväva högt över öppna marker, där de letar efter små däggdjur. Att lyssna efter deras distinkta rop kan hjälpa fågelskådaren att upptäcka dem innan de dyker upp i synfältet. Samtidigt är det inte ovanligt att stora flockar av gulsparv letar föda i gräsklädda fält, där de ofta rör sig tillsammans i byar av ett par hundra fåglar.

Vinterperioden kan också vara bra för att spåra framkomsten av vissa vinterfåglar som duvhök och rödvingetrast, som är vanliga gäster vid denna tid på året. I områden som Everdon Stubbs är chansen stor att höra göken, en fågel som ofta återvänder under de mildare månaderna och vars höga läte kan ge en hint om dess närvaro.

Från och med januari och februari börjar man också få syn på olika arter av vadarfåglar som sandlöpare och sädgås. Dessa fåglar rör sig till kusterna för att födosöka innan våren riktigt har slagit till. Under samma period är stora mängder vitsippor och andra markväxter i full blom, vilket kan leda till observation av finfåglar som talgoxar och blåmesar som drar nytta av denna tidiga födosökning.

Men det är inte bara på kusten fåglarna söker sig, utan även i mer inlandsliga områden som befolkade skogar och otillgängliga fjäll. Därtill kommer förändrade ljusförhållanden i mars och april att dra till sig andra typer av fåglar som jaktfalken och diverse småfåglar på väg till sina häckningsområden. Dessa perioder är optimala för att upptäcka vadarfåglar på sin väg mot häckningsplatser på de nordliga breddgraderna.

Förutom att observera arterna kan man även vara uppmärksam på fåglarnas beteende. Rovfåglar som sparvhök och bivråk jagar ofta när de är på väg till sina vinterresidens, vilket ger fågelskådaren möjlighet att fånga dramatiska och fascinerande bilder av rovfåglar i jakt. Dessa fåglar är ofta en symbol för vinterperioden, då de sällan är synliga under sommarhalvåret när de söker sig till mer avlägsna områden för häckning.

Det är också viktigt att förstå att de föränderliga väderförhållandena kan påverka fåglarnas beteende. Starka västliga vindar och kyliga nätter kan tvinga fåglar att stanna längre vid kusten, vilket gör det lättare att upptäcka dem. Detta gäller särskilt för de arter som är kända för sina långa migreringar, som sädgås och vissa arter av vadare. Deras närvaro är ofta ett tecken på att väderförhållandena har förändrats och att en ny säsong är på gång.

Endtext

Hur och varför gröngölingar trivs i våra trädgårdar?

Gröngölingar (Chloris chloris) är fåglar som nästan alltid finns tillgängliga i våra trädgårdar, även om de ofta förbises. Deras närvaro beror till stor del på tillgången till mat, särskilt frön som finns i överflöd under vår och sommar. Dessa fåglar är ofta förknippade med matningsstationer i trädgårdar, där de snabbt lär sig att hitta och utnyttja människans försörjning. De gynnas av den stora tillgången på frön, som i många fall dominerar deras kost. Även om gröngölingarna också äter små mängder insekter, utgör dessa inte en betydande del av deras diet.

Deras särskilda näbbstruktur gör dem exceptionellt bra på att hantera frön. Näbben är konisk med två rännor vid varje skärkant, vilket gör att den kan greppa frön med stor kraft och effektivitet. Detta ger dem en fördel när det gäller att öppna hårda frön och äta dem, och gröngölingens näbb är anpassad för att hantera ett stort antal frötyper, från lövträd till örter och buskar. Fågeln har också en imponerande muskelstyrka i huvudet som hjälper den att krossa fröskalen och komma åt det näringsrika fröet inuti.

De är också kända för sina ovanliga häckningsvanor. I vissa trädgårdar bildar flera par gröngölingar små grupper av bon i närheten av varandra, vilket kan skapa små ”grannskap” av fåglar som häckar nära varandra. Det är ännu inte helt klart varför de föredrar denna form av social häckning, men det kan vara fördelaktigt för dem att hålla koll på var deras grannar söker föda och eventuellt följa efter för att dra nytta av bra matresurser.

I takt med att sommaren går mot sitt slut och vintervädret närmar sig, genomgår gröngölingarna en så kallad "fällning" av sina fjädrar. Det är en period där de byter ut gamla fjädrar mot nya. Fällningen pågår över en längre tid, ibland i upp till 12 veckor, vilket innebär att man kan se gröngölingar i olika stadier av fällning under stora delar av året. Detta är något som ofta förbises av fågelskådare och trädgårdsägare, men det är en viktig del av deras livscykel. Efter att ha genomfört sin fällning ser de sig mer färgstarka och vackra ut, vilket gör att de blir mer synliga och lättare att lägga märke till under vintern.

En annan egenskap som gör gröngölingarna intressanta är deras sång. Trots att det är vanligare för hanfåglar att sjunga, kan även honorna sjunga ibland. Deras sång hörs ofta från trädtoppar eller antenner och består av en serie trillor och en distinkt vissling. När man observerar gröngölingarna under deras sångflygning, där de lyfter högt i luften och sjunger samtidigt, får man en känsla av att deras liv är mer dynamiskt än vad man kanske först trott.

Förekomsten av gröngölingar i trädgårdar och urbana miljöer är ett tydligt tecken på deras anpassningsförmåga och deras beroende av människans landskap. Fåglarna finner ofta gott om mat i trädgårdar, där frön och andra växtdelar ger dem den näring de behöver för att upprätthålla sina livscykler. Trots deras förmåga att trivas i dessa miljöer är gröngölingar också känsliga för förändringar i sina habitat, och de kan påverkas av förändringar i klimatet och tillgången på föda.

För trädgårdsägare kan det vara bra att tänka på vikten av att ge gröngölingarna rätt miljö för att de ska kunna frodas. Det innebär att ha en mångfald av växter som producerar frön under olika tider på året, och att tillhandahålla vatten, vilket är en annan viktig faktor för fåglarna. Trädgårdsinnehavare bör också vara medvetna om vikten av att hålla sina fågelmatare och vattenskålar rena för att förhindra spridning av sjukdomar bland fåglarna.

För att gröngölingarna ska kunna fortsätta att trivas i våra trädgårdar, är det också viktigt att inte förlita sig enbart på matning under vintern. Det bästa för dessa fåglar är att ha en naturlig tillgång till föda året runt, vilket kan inkludera en variation av träd och buskar som producerar både frön och bär, samt att ge dem skydd mot rovdjur och dåliga väderförhållanden.

När man iakttar gröngölingar, märker man att det är en fågel med en intressant och komplex livscykel. Deras sociala struktur, förmåga att anpassa sig till olika miljöer och effektiva sätt att hantera sin föda gör dem till en fascinerande art som förtjänar att bevaras och skyddas i våra trädgårdar. Deras sång, energi och livskraft ger liv åt trädgårdar, och deras närvaro påminner oss om vikten av att skapa och underhålla miljöer som gynnar alla de små varelser som delar vårt samhälle.

Vad kan vi lära oss av de senaste observationerna av fåglar i Storbritannien?

De senaste observationerna från fågelentusiaster och ornitologer i Storbritannien ger oss en insiktsfull inblick i de olika fågelarter som migrerar, söker föda och häckar under vårmånaderna. En grundläggande observation är mångfalden av arter som kan ses på specifika platser under korta tidsperioder. Exempelvis har Frensham Great Pond lockat till sig en imponerande mängd av Lesser Scaup (möjligen upp till 33 individer), och Black-necked Grebes har setts fram till den 11 april vid olika lokaler. Dessa fynd ger oss inte bara detaljer om fåglarnas rörelser utan också om deras specifika preferenser när det gäller livsmiljöer under olika säsonger.

Ett av de mest slående inslagen är antalet och variationen av vattenfåglar, som Black Terns och Green-winged Teal, som har observerats på flera platser. Från Rainham Marshes i Essex till Grafham Water i Cambridgeshire, dessa observationer belyser inte bara geografisk spridning utan även fåglarnas biologiska mångfald och anpassning till olika typer av ekosystem.

Vissa arter visar ett tydligt mönster av ankomst, som till exempel Red-breasted Mergansers och Arctic Terns, vilka rapporterats på flera kända lokaler. Andra, som Smew och Wryneck, ses endast sporadiskt och på specifika datum, vilket tyder på att deras närvaro är mer beroende av lokala förhållanden eller kortvariga migratoriska rörelser. Fynden av mindre vanliga arter, såsom Hoopoes och Bee-eaters, ger oss också en glimt av Storbritanniens komplexa fågelfauna under denna tid på året.

En annan intressant aspekt är den stora mängden rapporterade sällsynta eller oväntade observationer, som t.ex. de av Glossy Ibis på olika platser och den plötsliga närvaron av Serins i områden som Grafham Water och West Sussex. Sådana fynd är viktiga både för den ornitologiska gemenskapen och för den bredare allmänheten, eftersom de inte bara representerar ovanliga möten med fåglar utan också ger värdefull information om förändringar i migreringstrender och förändringar i fågelfaunan.

Förutom de vanliga observationerna är det också intressant att följa förändringarna i habitat och hur de påverkar fåglarnas beteende. Exempelvis är fynden av stora grupper av Little Gulls och Ringed Plovers vid platser som Cley Marshes och Breydon Water särskilt betydelsefulla för att förstå hur dessa arter använder sina livsmiljöer, och vilka områden som förblir viktiga för deras födosök och häckning.

Följaktligen är det viktigt att förstå att den dynamiska och ständigt föränderliga naturen av fågelmigration kräver en noggrann observation och dokumentation. För den seriösa fågelentusiasten eller forskaren handlar det om mer än att bara notera de arter som dyker upp. Det handlar om att förstå mönster och trender i dessa observationer, att dokumentera förändringar över tid, och att reflektera över vad dessa förändringar kan betyda för naturvård och skydd av dessa arter.

Följaktligen, när vi ser dessa observationer på en global nivå, måste vi också ta hänsyn till faktorer som klimatförändringar, habitatförlust och mänsklig påverkan, eftersom dessa har en direkt inverkan på fåglarnas häcknings- och migrationsmönster. Vad vi ser idag är en bild av en värld som förändras – där fåglars rörelser, vanor och livsmiljöer är i ständig förändring. Det är inte bara en fråga om att dokumentera, utan om att förstå de bakomliggande krafterna som styr dessa förändringar.

Hur förändrar oväntade upptäckter din fågelskådning?

Fågelskådning är inte bara en hobby eller en aktivitet, utan för många en livsstil. För entusiaster som Matt Merritt och undertecknad, är varje fågelskådningsdag en chans att utmana sig själv, upptäcka nya arter och njuta av naturens skönhet. Denna passion har dock också sina oväntade svängar, där till och med en liten förändring i planen kan leda till stora, oförglömliga upplevelser.

En sådan dag började när en liten grupp slumpmässigt utvalda prenumeranter fick chansen att följa med Matt och mig på en fågelskådningsrunda runt Peterborough. Deltagarna var entusiastiska och fulla av energi, och vi hann se hela 65 olika fågelarter under dagens gång. Förmiddagen bjöd på fantastiska upplevelser – vi såg Marsh Harriers, ett par tranor, alla tre egret-arter och ett par imponerande Cattle Egrets med sitt magnifika dräkt i Deeping Lakes LWT, söder om Lincolnshire. Det var vid den här sjön som en Hobby flög så nära våra huvuden att vi hörde vingarna. Dessa ögonblick påminde oss om varför vi älskar fågelskådning – att vara i naturen och känna sig ett med världen omkring sig. Och för att ge ytterligare krydda till den dagen, anlände åtta Black Terns i sin sommarprakt. Det var verkligen ett bevis på vilken fantastisk tid på året det var att vara ute i naturen.

Men det var först efter lunch, när vi begav oss för att leta efter Nightingales, som vår dag tog en oväntad vändning. Under vår jakt på dessa svårfångade fåglar, som vi så småningom fann, hörde vi den magnifika sången från en av dem på nära håll, även om fågeln förblev osynlig. Här fick vi återigen uppleva hur fascinerande och lockande fågelskådning kan vara – när du hör en fågel men inte ser den, får du en känsla av mystik och förundran.

I detta ögonblick, när jag var som mest engagerad i att lyssna på Nightingale, fick jag ett samtal om en Temminck’s Stint som hade upptäckts på ett annat ställe. Här bröt jag mot min egen regel – att hålla mig till min plan. Den nya upptäckten lockade mig att avvika från mitt ursprungliga schema. Och det var ett val som skulle visa sig vara betydelsefullt. Vi reste snabbt till en annan plats för att lägga till denna art på vår lista. Hela dagen visade sig vara full av oväntade vändningar, där varje beslut – även om det ibland ledde till att jag missade några av de fåglar jag ursprungligen hade hoppats på – gav oss möjlighet att se nya arter som vi annars kanske inte hade stött på.

Den oväntade vägen vi valde att ta resulterade i att jag missade vissa arter – bland annat Bullfinch, Kingfisher och Great Spotted Woodpecker – men detta förlorade inte sin betydelse i den totala upplevelsen. Enligt min erfarenhet är det så fågelskådning fungerar: ibland är det inte antalet arter som räknas utan den rikedom och variation du får uppleva under dagen.

En annan viktig insikt som kom under denna Big Day var hur detaljerad planering och tillgång till lokal kunskap kan göra stor skillnad. Hugh, en vän till oss, hade redan upptäckt en Wood Sandpiper på sitt favoritställe, och hans bilder och vägledning hjälpte oss att hitta nya arter på platser vi kanske inte annars skulle ha tänkt på. Det var också här vi fick veta om den fantastiska ankomsten av en Red-footed Falcon vid Baston Fen, en av de mest eftertraktade fåglarna denna säsong. Även om detta ställde till lite förvirring och gjorde mig något avvaktande i mina val för resten av dagen, så visade det sig vara ett av de bästa beslut vi fattade.

Vid slutet av dagen hade vi registrerat 115 arter. Det var inte rekord, men det var en dag fylld av otroliga fågelupplevelser och nya insikter. För oss fågelskådare är det inte alltid det antal arter som är det viktigaste – utan de stunder av förundran och lärande som uppstår när man låter sig överraskas av naturen.

Det är viktigt att förstå att fågelskådning handlar om mer än att bara bocka av arter på en lista. Även om mål och statistik spelar en roll, är den verkliga magin i fågelskådning ofta i de små, oväntade ögonblicken. Fågelskådning är ett sätt att leva i nuet, att stanna upp och verkligen observera den natur som ofta går oss förbi. Den erbjuder också en chans att uppskatta det arbete som ligger bakom att bevara dessa vilda arter, och påminner oss om värdet av både planering och spontanitet när vi är ute i naturen.

I denna sport är det att ständigt vara redo att anpassa sig till nya förhållanden och upptäckter, och att inte vara rädd för att bryta mot den ursprungliga planen, som gör upplevelsen både givande och oöverträffad.

Hur fågellivet förändras under sommaren: En inblick i midsommarens fåglar och deras beteenden

Midsommar är en period då fågellivet blomstrar, och många arter genomgår spännande förändringar i sitt beteende och sina livscykler. För fågelskådaren är det en tid för att observera unga fåglar, migrerande arter och ovanliga beteenden, som alla vittnar om naturens dynamik och fåglarnas anpassningsförmåga.

Juli är särskilt intressant för den som vill fånga en överblick av sommaren. Under denna månad är många av de nordliga fåglarna redan aktiva i sina häckningskolonier. Kittiwakes, till exempel, samlas på klippväggarna och bildar stora kolonier, ofta tillsammans med andra sjöfåglar som Tärnor och Alk. En nyckelindikator för fågelskådaren är att observera när juvenila fåglar börjar lämna sina bon, vilket vanligtvis sker under slutet av juli. Ungfåglarna, särskilt tärnor, kan ofta ses be om mat från sina föräldrar eller kämpa om den bästa platsen på klippkanterna.

En annan fågel som är värd att notera under juli är den vanliga Huvudskrikande Måsen. Denna fågel, som är känd för sina dramatiska kall, flockas i stora grupper och kan ses cirkulera ovanför områden där de finner tillgång till föda, som under så kallade "flugmyrsdagar". Dessa dagar, som inträffar under juli, präglas av en massiv mängd svärmande myror, vilka är en viktig proteinkälla för både vuxna och nyligen flygfärdiga fåglar.

För fågelskådaren är den globala spridningen av Medelhavsmås ett intressant fenomen. Trots sin förväntade kolonisering av Storbritannien har dessa fåglar förblivit ganska få, och de ses ofta på sydöstra kusten av England. Deras närvaro är en påminnelse om de kontinuerliga förändringarna i fågelfaunan, då arter som tidigare var enstaka observationer nu börjar etablera sig i nya områden.

En fascinerande aspekt av fåglarnas liv under sommaren är deras beteende, särskilt när det gäller unga fåglar. Föräldrar som utfodrar sina avkommor är en vanlig syn, men inte alla fåglar ser fräscha ut vid den här tiden på året. Grå och slitna föräldrar, som t.ex. Blåmesar och Stjärtmesar, fortsätter att mata sina ungar trots att de själva är trötta och sliten efter att ha genomfört flera häckningar. Detta påminner oss om den ibland obevekliga naturen i fåglarnas livscykler, där varje fågel måste kämpa för att säkra överlevnaden för nästa generation.

En annan intressant aspekt av fågellivet på sommaren är den så kallade "antingen" beteendet, där fåglar som Nötskrikor och Gröna Hackspettar söker sig till myrstackar och låter myrorna krypa på sina kroppar. Detta fenomen tros hjälpa till att avlägsna parasiter eller ge en form av lindring, även om vetenskapen kring detta beteende fortfarande är något osäker. Sådana små men fascinerande detaljer belyser fåglarnas komplexa beteende och deras förmåga att anpassa sig till sin miljö.

Under denna tid av året är det också möjligt att få syn på den mystiska Röda Gladan eller en Pilgrimsfalk som svävar högt på himlen, fångande sin föda. De som har tur kan till och med få bevittna en Hobby fånga en olycklig trollslända i luften och riva isär den med sina vassa klor. Dessa spännande observationer påminner oss om fåglarnas jaktteknik och deras skicklighet när det gäller att navigera genom luften.

På andra sidan av fåglarnas cykler finns det också tecken på migration. Arten Crossbill, som häckar i barrskogar, upplever ibland en irruption under sommaren och rör sig över stora områden på jakt efter nya matförråd. Deras närvaro på oväntade platser ger oss en inblick i fåglarnas rörelsemönster och den globala naturen av deras liv.

Förutom de specifika fågelobservationerna som kan göras under denna tid är det också viktigt att förstå den större bilden av hur olika fågelarter påverkas av klimatförändringar och förändringar i deras livsmiljöer. Många av de arter vi ser idag kan vara mindre vanliga om några decennier, och det är inte ovanligt att fåglar anpassar sina häckningstider och migrationer för att överleva i en förändrad värld. Den globala uppvärmningen kan till exempel påverka vilka områden som blir mer attraktiva för fåglar att bo i, samt när de kommer och går. Genom att noggrant följa fågellivet på sommaren kan vi inte bara njuta av naturens skönhet, utan också få en fördjupad förståelse för de utmaningar som våra vilda arter står inför.